Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Stil och personlighet. Ett grafologiskt porträtt av Oskar Kokoschka. Av J. P. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. P. H o d i n
Då han misslyckas, misslyckas han genom
tidens förvållande. Då han inspirerar,
inspirerar han trots tiden. För att förstå den
tidsålder som nu når sitt slut kan man inte göra
bättre än att studera en sådan konstnärs
personlighet och verk. Genom att kämpa sin
egen kamp till slut bidrar han till att en ny
livsuppfattning och en ny livsföring kommer
till. Det är han och hans likar på vilkas axlar
framtidens generation av konstnärer och
individer skall stå. Morgondagens konstnär
skall bringa honom sin hyllning.»
Grafologiska indicier
Av de grafologiska indicierna, varav endast
ett mindre antal här behandlas, framgår hur
den andliga spänningen hos konstnären
tolkades ur handstilen.
Formrytm (grad av naturlighet och
originalitet): betydande. Formerna
utomordentligt olikartade och differentierade.
Formkomponenternas integrering ej vidare lyckad.
Individuellt personliga och kollektivt
omedvetna former heterogena (se: ts och t i slutet
av ord, båda symboler för det omedvetna, i
Amtstätigkeit B 14, som inte smälter samman
med ordets individuella rytm).
Bokstavsutformning: bokstäverna ta
form av symboler som ett resultat av
omedveten produktivitet. Vanligast: Saturnus (t. ex.
ts B 14), den hämmande, allvarliga, kylande
principen i omdömet; siffran 1 (t B 14, B 16)
anger här emotionell isolering, men också
medvetande om att vara ojämförlig, unik,
en mästare, om att äga en kallelse.
Siffran 3 (z, B 7) visar bemödandet om
syntesen, driften att kämpa för och söka den
kraft som kan besegra dualismen mellan hans
tänkande och hans natur och förliker den.
Siffran 9 (g, A 20); stora beta (sz, A 7):
phallisk symbol.
Det är anmärkningsvärt att manliga
symboler ha överhand över de kvinnliga. Bland
de senare kan nämnas ormen i den uråldriga
ställningen (g i zeigen, A 17, z B 21).
Det är onödigt att uppräkna flera
symboliska omformningar av bokstäver och
bokstavsdelar i denna handstil. De äro legio.
Grad av fyllighet: ovalerna i a, o, e
etc. och öglorna i 1, g, y tendera avgjort
mot smalhet; några få medelbreda exempel.
Endast enstaka breda exempel (h i noch, A 21).
Rationell styrka på bekostnad av naiviteten.
Förmåga att ta ut det väsentliga ur massor
av konkreta detaljer. Den maskulina
principen betonad gentemot kvinnans och barnets.
Vidare fobisk, äggformade a, o (a, A 12, a
A 13), som ånge fruktan för det irrationella
samt hämmande verksamhet.
Grad av pastositet: mestadels färgrik,
några skarpa olikheter i uppstreck och
ned-streck, och en höggradig skärpa både i
horisontella rörelser (t-streck, streck ovanför u,
punkten över i, t.ex. t B 21, B 23) och
vertikala (t i verbraucht, B 14, sista nedstrecket i
B 3, B 4, B 5). Stark mottaglighet för
intryck, stark och högeligen differentierad
färgkänsla, den svart-vita kontrasten som
uppstår genom pastositeten och trycket å ena
sidan och det tomma utrymmet å den andra
är fängslande. Det är ett samtal i bild mellan
svart och vitt som skall uppenbara sig i
konstnärens verk såsom en skakande och dynamisk
rytmisk egenskap av ljust och mörkt.
Streckens egen pastositet förråder en rik primitiv
substans. Skärpan står i stark motsättning
till den och visar en modern människas kyliga
rationalism, en människa som ingriper
störande i skapelsens flöde (potentiellt så stark
i denna fylliga pastositet) genom kylig analys
och oavlåtlig kritik. Oerhörd spänning mellan
de två. Kamp och konflikt följa av
spänningen. Konstnären ger inte vika för
spänningen, han står den emot såsom endast en
viril individ kan göra det.
Betoning av zoner: mycket
oregelbunden, oproportionerlig; föga betoning av
mittzonen (i, e, o, a etc.); övre zonen ofta
försummad i utsträckning (öglorna på 1, d, h
etc.); nedre zonen, den mest intressanta av
de tre, dels mycket stympad (t. ex. g B 8),
dels ytterligt nedåtsträckt (h i noch, A 21,
h i sich A 7, f B 10, h i noch B 17, h i ziemlich
B 22). Rörelserytmen i det vertikala stores
i hög grad av den ojämna betoningen av
zonerna, och ännu mer genom de högst
orytmiska pressningarna nedåt (vilka också
försvaga rytmen i uppdelningen).
Mittzonen, de personliga känslornas domän
i vardagslivets händelser, är obetonad. Inte
»social».
Övre zonen, de teoretiska intressenas
domän, är delvis betonad, delvis företer den
tyngd och motvilja mot snabbt accepterande
av nya intellektuella moder, särskilt i
samband med tunnheten och skärpan; samma
grupp anger ovilja mot okritiska illusioner
och verklighetsblind entusiasm. Den
egendomliga och orytmiska betoningen av den
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
