Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Stil och personlighet. Ett grafologiskt porträtt av Oskar Kokoschka. Av J. P. Hodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. P. Rodin
liga dynamik. Man har sagt att hans ögon
ha röntgenstrålarnas genomträngande
egenskap. Hans första studier i porträttmålning
gjordes samtidigt med att Freud
offentliggjorde sina psykoanalytiska teser.
Av den grafologiska analysen kan man se
att Kokoschka projicierar sin konflikt på
verkligheten. Därav den bestämda hållning
han intar mot varje slag av rationalism. Som
analysen vidare visar blir han av sitt »ego»
hämmad i skapelseögonblicket. Konstnären
är emellertid medveten om det dolda
sambandet med någonting outsägligt utan vilket
han inte kan leva och skapa. Kokoschka är
mystiker. För honom är mysticismen en
känsla av djup förbundenhet med universum,
en förnimmelse av totalitet och delaktighet
i skapelsen. Den moderna konsten är för
honom föga mer än en formel, en konstruktiv
avsikt. Han talar om att konstens rike blivit
inkräktat av krafter fientliga mot livet.
Konsten definierar han som »en spontan skapelse
i vilken, för att använda en metafor,
konstnären för en tid ger sig hän åt sin skapelse på
samma sätt som en mor ger sitt liv åt sitt
barn, eller ett barn ger sitt namn, sin kärlek
och sin ömhet åt en leksak, som i själva verket
blott är ett grovt tillyxat stycke trä klätt i
trasor. Konsten är skapandet av en förut inte
existerande verklighet genom sinnliga medel,
en nyskapad ordning bland tingen så som de
ses, höras och beröras av människan.»
»Jag går inte tillbaka till den folkliga
traditionen. Man kan inte gå tillbaka. Jag har
aldrig drömt om att försöka fly bort från
civilisationen. För mig fanns det inte längre
någon möjlighet till flykt. En värld av ideer
med universell aspekt håller på att gå under.
Vi äro vittnen därtill. Dessa tankar äro
motsatsen till varje syntetisk process.
Impressionismen var syntetisk. Plein-airismen satte en
docka i naturlig storlek ut i dagsljuset. Seurat
förnekade helt naturen och målade
rörelsemönster patetiskt. Hos Seurat har jag känt
den moderna konstens tragedi. Jag kan inte
tro på ett substitut för livet. Reaktionen mot
impressionismen var ett skri. Ropet efter
samband med skapelsen: expressionismen.
Postimpressionismen intresserade mig inte
alls. Den kubistiska och postkubistiska
uttrycksformen är tillräcklig för tiden. För mig
är den inte tillräcklig.
Ihåligheten i den borgerliga estetiska
idealismen hade redan blivit uppenbar när den
industriella civilisationens människa började
se skönhet i maskiner, där ingenting annat än
teknisk ändamålsenlighet skulle ha varit
utslagsgivande för bedömandet. Den
industriella civilisationen kan ge ett precist uttryck
åt sig själv endast i symboler från
matematiken som ge arbetsmönster för att hjälpa oss
att förstå förlopp, förhållanden och
funktioner inom fysiken såsom framgångna ur
kausalitetslagarna. Blåkopian låter oss se en
maskins fungerande i det tredimensionella
rummet. Framställningen av en fjärde
dimension skulle överskrida möjligheten av en
demonstration, då den inte kan vara ett
syftemål för den tekniska civilisationen. Ur
estetisk synpunkt har den kubistiska metoden
medfört en fullständig samstämmighet mellan
form och tanke genom att ge en blåkopia av
den moderna människan. Medan den
mänskliga värdeskalan motsvarade samhällets
organiska former i det förgångna, beror det sociala
och politiska ramverk inom vilket industrien
rör sig mest på tidtagning. Man borde göra
klart för sig att det just är vår estetiska
situation som förutsäger en nära framtid då det
varken skall finnas möjlighet eller behov att
uttrycka det som är mänskligt.»
Expressionisten Kokoschka känner sig
estetiskt och andligen besläktad med barockens
värld, vars sista representanter han träffade
i Österrike, Lombardiet och södra Frankrike.
Barocken är också full av rörelse och har en
känsla för den oändliga rymden; den har
andlig (religiös) spänning och uttrycker en
längtan till evigheten.
Barocktiden uttryckte i arkitektoniska symboler
vad den mederne tolkaren av relativiteten uttrycker
matematiskt, det vill säga växelverkan mellan
människoanden och dess Gudom. Barockens konst,
resultatet av ett samarbete till vilket arkitekten,
bildhuggaren, målaren och musikern i lika grad bidrogo,
är så avgjort ett universellt mänskligt uttryck att
dess estetiska formelement kunde sträcka sig över
hela världen och icke tillhörde någon tid, kunde
påverka enskilda kulturer så djupt att det endast
är med barocken någonting kom till stånd som kan
kallas internationell konst.
För Kokoschka finns det inte längre någon
andlig och mänsklig gemensam nämnare i
vår tid. Hade han något annat val än att
hålla fast vid de rötter han har inom sig själv?
»Jag har alltid varit fängslad av inre
processer. Vad jag behöver är ’visionen’ (Gesicht),
kontakten med det oändliga. . . Ingen skall
någonsin fullt kunna beskriva detta visionära
medvetande eller sätta en gräns för dess
historia, därför att det är livet självt. . . Det
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
