Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Monet och hans måleri. Minnen och intryck. Av Prins Eugen. Upptecknade och kommenterade av Oscar Reutersvärd - Kommentar av Oscar Reutersvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M önet och hans måleri
återkomna från en sådan.19 Madame Monet
erinrar jag mig f. ö. som en förtjusande
dam, spirituell och livligt intresserad av
sin mans arbete.
Med desto större iver förde Monet mig
genom sin trädgård. Jag bevarar i
oförbleknat minne den entusiasm han utstrålade
när han som förtjusande ciceron pekade ut
sin stolthets många föremål, dammarna,
bevattningssystemet, det exklusiva
växt-beståndet. Genom mitt eget intresse för
tiädgårdskonsten funno vi varandra
fullständigt i denna paradisiska anläggning.
När jag senare begrundat detta besök
har jag varit tacksam för att det var blom-
19 Venedigresan.
morna, som skänkte oss den intima
kontakten. Det måleri han nu kunde uppvisa
gav blott en svag avglans av vad jag
tjugofem år tidigare föll i beundran för i
Paris, den betvingande kraften, det
gnistrande ljuset, den artistiska
uppfinningsrikedomen. Men då stod han på höjden av
sitt skapande, fylld av tro på det. När jag
nu mötte honom syntes han resignerad,
bekymrad över bristen på energi i sitt
arbete.
När jag återvände till Paris var jag
likväl uppfylld av känslan att jag lämnade en
man med en värld kring sig, som han
skapat efter sin smak och i vilken han fann
sig lyckligt tillrätta.
Kommentar av Oscar Reutersvärd
»Om någon gör sig besväret att fråga ut mig,
så finns det kanske en del jag kan berätta»,
förklarade prins Eugen för några år sedan.
Det var ett karakteristiskt formulerat
yttrande av en generös och anspråkslös man,
som i levande minne bevarade en sällsynt rik
fond av yttre och inre erfarenheter. Gynnad
av sin furstliga börd men också av sin
omdömesgåva och fina blick hade han genom
åren vunnit beröring med de betydelsefullaste
företeelserna och personligheterna på
humanismens område. Det finns även skäl att
antaga att ingen annan svensk målare bevittnat
konsthistoriskt minnesvärda tilldragelser och
stiftat bekantskap med namnkunniga kolleger
från alla länder i samma omfattning som han.
Att lyssna till honom när han upplivade
hågkomster ur sitt episodrika liv var också
lika fängslande som vinstgivande. Ty han
rekapitulerade inte en detaljrik följd av
ogenomtänkta yttre händelser, som
minnesgoda personer gärna har för vana, utan
interfolierade oupphörligt fakta med sina
känslor och reflexioner inför det upplevda.
Ofta skänkte han också sina erinringar ett
fascinerande avståndsperspektiv genom att
granska och kommentera dem sub specie
postremu, utifrån en åldrad mans synvinkel. I
sådana fall bedömde han dem likväl med en
frikostig förståelse, som vi endast finner hos
människor med ett samlat förvärv av mycken
livserfarenhet.
Men olyckligtvis finns inte många av prins
Eugens hågkomster i behåll. Hans lyssnare
har varit otaliga men få av dem har i sin tur
bevarat hans yttranden i minnet. Inte heller
har många begagnat möjligheten att ställa
frågor till honom rörande några av de
historiskt viktiga fakta, som han besatt
förhandskunskap om. Till trycket har blott
överlämnats en längre intervju med vetenskapliga
anspråk. Den verkställdes 1936 av Gunnar
Mascoll Silfverstolpe, publicerades samma år
i Ord och Bild och återger prins Eugens
erinringar om Konstnärsförbundets män.
Därtill kommer bifogade uppteckning. Den är
endast att betrakta som ett fragment av ett
större helt, det första korta avsnittet i en
samling minnen som prins Eugen var beredd
att lämna upptecknaren, men som knappast
ens hann begynnas.
Personligen har prins Eugen publicerat
»Souvenirs sur Léon Bonnat» i La Revue de
1’Art 1924 samt de båda med självbiografiska
notiser berikade urvalssamlingarna av sin
korrespondens, »Breven berätta» och »Vidare
berätta breven. Upplevelser och
iakttagelser» åren 1886—1913 respektive 1891—1940.
Prins Eugens hågkomster av Monet och
dennes konst är försedda med kommentarer,
som numer kan anses otillräckliga. Tiden är
kommen för en revision av många gällande
meningar, inte minst om prins Eugen och hans
ställning till olika konstfrågor genom åren.
455^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
