Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Avsked från Valéry. Av E. N. Tigerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avsked från Valéry
Av E. N. Ti eer stedt
»J’écris par faiblesse.»
AUL VALÉRY fick aldrig det
Nobelpris som med all sannolikhet tillfallit
honom, om han levat litet längre. Men det
var också den enda hedersbetygelse han
undgick. All den yttre ära och framgång
som kan komma en diktare till del blev
hans: titlar och ordnar, ledamotskap i
akademier och föreningar, byster och
minnestavlor, statsmaktens gunst och
societetens ynnest. Hans verk samlades i en redan
till omfång och utstyrsel imponerande
edition, och Frankrikes främsta konstnärer
smyckade de lyxupplagor för miljonärer om
vilka bibliofilerna kämpade. Under de
sista decennierna av sitt liv var han till
gagnet om inte till namnet sitt lands poeta
laureatus. Det var han som talade på
Institutets vägnar vid Goethe jubileet 1932,
och det var han som fick tolka nationens
känslor på 250-årsdagen av Voltaires
födelse 1944. Hans egen begravning ett
halvt år senare blev en nationell sorgefest:
det befriade Frankrikes sista hyllning till
den man som mer än någon annan syntes
förkroppsliga fransk anda och fransk dikt.
Den minnesskrift som ofrånkomligt hör
till de officiella hedersbetygelsernas rad
har inte uteblivit. Det är en vacker och rikt
illustrerad volym, som utsänts av den
litterärt livaktiga tidskriften Cahier du Sud
och vars titel, Valéry vivant, antyder
syftet. Det är inte författaren Valéry den
vill skildra, ehuru den innehåller några
förut opublicerade texter av honom och
några essayer om hans verk och t. o. m. en
»översättning till fransk vers» av Le
Cimetière Marin av en litterär överste.
Det är människan Valéry som står i
förgrunden och vars väsen och later tecknas
Jules och Paul Valéry.
av vänner och beundrare. Vi få en hel hop
fakta — kända och okända — och en god
del panegyrik. Vi erfara att Valéry var en
charmerande sällskapsmänniska, en trofast
vän, en öm make och fader, en god patriot.
Och framför allt naturligtvis en stor diktare,
sitt lands heder och stolthet, en värdig
efterträdare till Ronsard och Voltaire,
Chateaubriand och Hugo. Döden har inte
kommit lovsångerna att tystna.
Bland de bilder i boken som föreviga
Valéry i alla åldrar och alla situationer
finns det en fotografi som visar
nationalskalden i full gala: i den gröna,
guldbro-derade fracken, sydd hos en av Paris dyraste
skräddare, med den trekantiga galonerade
hatten i ena handen, monokeln i den andra
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
