Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tysk expressionistisk lyrik. Svensk tolkning av Johannes Edfelt - Georg Trakl. Ur diktcykeln Helian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Tråkl
Kring lerkojorna rankar sig purpurrött vin;
sjungande kärvar av gyllene säd,
surrande bin och tranans flykt.
På kvällen mötas uppståndna på stigar i bergen.
I svarta vatten spegla sig spetälska;
eller de öppna gråtande sina smutshöljda kläder
mot den balsamiska vinden, som susar från rosiga kullar.
Slanka flickor treva sig fram i nattens prång
för att söka de älskande herdarna.
Ljuvt ljuder i kojorna lördagssången.
Låt sången också minnas gossen,
hans vanvett, hans vita ögonbryn, hans bortgång,
minnas den förmultnade, som blåaktigt slår upp sina ögon.
O, hur sorgset är inte detta återseende!
VANSINNETS TRAPPSTEG i svarta rum,
de gamles skuggor under den öppna dörren,
där Helians själ ser sig i rosiga spegeln
och snö och sårnader falla från hans panna.
På väggarna ha stjärnorna slocknat
och ljusets vita gestalter.
Från mattan resa sig gravarnas skelett,
de förfallna korsen tiga på kullen;
rökelsens sötma i nattvindens purpur.
O, ni krossade ögon i svarta munnar,
då ättlingen underbart insvept i mörker
ensam grubblar över det dunklare slutet
och Gud sina blåa ögonlock sakta över honom sänker.
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
