Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Göteborgs Stadsteater 1946—47. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
Berta Hall och Hjördis Pettersson
i »Mrs. W arr ens yrke».
gott vid detta återseende. Födelseåren skola
väl ej ha något att säga till om vid
bedömandet av konstnärliga prestationer, men nog
må det vara tillåtet att beundra en så
okuvlig vitalitet som den vilken här utvecklades
av denne segervane veteran. Stycket
spelades till dess man i verkligheten började
avhurra studentskor utanför Stadsteaterns
murar.
Studion bjöd som avsked för säsongen på
två kortare stycken »Den långa julmiddagen»
av Thornton Wilder och »Magi» av
Chester-ton. Det förra stycket, ett slags familjelivets
»cavalcade», med upprepning av samma
situationer i det ena släktledet efter det andra
hade kunnat ha en mera poängrik dialog, men
poängen skulle väl ligga i det poänglösa
upprepandet: »Får jag lägga för litet av det ljusa»
(kalkonköttet). Chestertons stycke var desto
mera underfundigt med en allvarlig mening
i varje replik och gavs i Ingmar Bergmans
regi med tillbörlig pregnans.
Denna summariska överblick av
Stadsteaterns program under det sist förflutna
spelåret torde kunna ge en antydan om
teaterledningens ambition och omsikt, om
regissörernas framgångsrika arbete, om
ensemblens samspelthet och jämnhet, om några
märkliga enskilda skådespelarprestationer.
Teatern har visat begränsningens dygd, att
ej säga mästerskap. Allt är ganska gott. Men
en äldre herre som i unga dagar värmts och
gripits av det stora klassiska dramat vill
gärna uttala den kanske fåfänga
förhoppningen att Göteborgs ungdom någon gång
måtte få tillfälle att se en
Shakespearetra-gedi. Hamlet och Lear och Macbeth äro i alla
fall bättre »Högre skolteater» än Caligula.
(Jag minnes visserligen icke om denna pjäs
serverades gymnasieungdomen.)
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
