Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fyra dikter. Av Carl Elof Svenning - Gästabud - Fågelsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Av CARL ELOF SVENNING
Gästabud
Jag lär visst se från rött till blått,
från svart till vitt.
Men här är allting dammhöljt grått
och intet mitt.
Det röda, som här skriker till,
är inte höst
i vissna löv, men min pupill,
mitt kvalda bröst.
Det blåa är ej sjön och skyn,
men andedräkt,
och har här under mina ögonbryn
sitt väsens släkt.
Det mycket vita är ej snö,
som faller mjuk,
men aningen, att man skall dö,
förgrämd och sjuk.
Det svarta är ej solens flykt
till annan longitud,
men något kväljande och halvt förryckt,
som tar sig brutna ljud.
Dock — jag får kläda gråa berg
och kala träd
i lätta drömmars blåa färg,
i rodnad späd.
Och fast det sker som på hotell
och på kredit,
får jag dock festligen i kväll
inbjuda gäster hit.
Fåg e Is å rig
U nder granarna som mumla vindväckt grubbel ur de mossgrå skäggen
smyger barrhal gångstig, skygg och trång.
Men i fågelredet mellan dunen mognar dolt de rymdblå äggen
ur vars skal skall flyga ottesång.
Redan spelar brisen på den gröna grengitarren
och det brusar kring de tysta bon.
Men när solens stråkdrag stryker över barren
lyfter lätt en vingad flock av ton vid ton
och den skog som nu är dunkelgrön och butter
jublar då av nykläckt, daggvit fågelkutter.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
