- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
50

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svante Tuveson. Romantiker och symbolist. Av Gösta Lilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta Lilja

Dessa unga romantiker har ofta litterära
intressen, och de skyr inte heller ett
litterärt inriktat måleri. Det gäller att betona
inte så mycket färgens lyskraft, ytornas
harmoniska fördelning, en effektfull
arti-kulering av figurer och föremål, kort sagt
den tekniska fulländningen, som att nå
fram till ett personligt uttryck för det
mänskliga, att finna levande symboler för
väsentliga sammanhang i vårt liv. Ofta
också har dessa romantiker musikaliska
intressen som gör, att vi i deras
känslobetonade konst emellanåt finner en nära
motsvarighet till den abstrakta konstens
kombinationer av icke-föreställande
enheter till en uttrycksfull mångfald.

Situationen i världen är nu en annan än
den var för bara några decennier sedan.
Gång på gång har människovärdet
skändats, och endast de alltför hårdhudade har
väl i längden lämnats oberörda av det
grymma spelet. Också hos oss som sluppit
kriget, har tragedierna i vår periferi inte
kunnat undgå att färga den unga konsten.
Det har ju hela tiden handlat om
människan, hur löjligt att då ställa sig utanför!
Även om viljan har funnits att bita sig
fast vid idyllen måste de flesta avstå för
andra uppgifter.

En ung romantiker och konstnär som i
mycket har gått sin egen väg är skåningen
Svante Tuveson (född i Lyby,
Malmöhus län, 1909). Omdömena om hans konst
har varit skiftande som smaken på salt och
vin. Man kan med en viss generalisering
teckna situationen så: somliga (de
likgiltigt sunda) har avfärdat den som sjuka
fantasier och melodramatiska gester, andra
(formalisterna) har retat sig på de mörka
färgerna och den litterära tendensen, andra
åter (de i samma avseende levande) har
trott sig finna symboler för det djupt
mänskliga. Hur som helst, Tuvesons
måleri har inte lämnat någon betraktare lik-

giltig. Ingen vill dock påstå annat än att
hans motiv någon gång varit dystert
makabra och hans färgområde mörkt i
jämförelse med andras. Men den som tar del
av hans konst skall finna, att han aldrig
bitit sig fast vid vanan, att han alltid gått
vidare utan att stanna vid attityd och
grimas. Det måste erkännas, att han har haft
mod att visa sitt ansikte. Sedan är det
ganska naturligt, att en konst av den art
det här är fråga om inte kan uppskattas
av alla. Jag skulle tro, att den fordrar
något av ett gemensamt känsloläge för att
bli helt accepterad. Åskådarens reaktioner
inför detta särartade måleri måste i hög
grad bli beroende av hans emotionella

typ-

Inför ett till att börja med ganska
kompakt oförstående gick Svante Tuveson sin
egen väg och målade just inga
väggprydnader av gängse slag. Att han framhärdade
i sin dystra värld kunde tyda på en tjurig
bångstyrighet, om inte hans konst talade
om en ödmjuk och levande människa.
Tuveson är ingen inbunden enstöring utan
tvärtom en glad och öppen människa, men
öppen också för den skugga som faller över
världen — en romantiker som accepterat
sig själv.

En konstnär ser i måleriet ett finare
hantverk helt beroende av ögats skolning, en
annan som tror på sanningsvärdet av den
inre upplevelsen vill ge sin upplevelse
konstnärlig form. Det gäller att övervinna den
sterila intellektualismen som ensam intet
förmår, menar Tuveson, och istället låta
den omedelbara upplevelsen komma till
uttryck i ett måleri, där hela personligheten
engagerats. Se på barnet! Vi vuxna nöjer
oss med att mäta, medan barnet upplever
öknen av tid och rum. Barnet upplever en
blomma eller ett kadaver, men vi sluter
an till kongruenta minnesbilder och är
nöjda med resultatet av vår mätkonst. På
denna vår nödvändiga väg har det blivit
oss svårt att inte känna torkan, se det le-

50

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free