Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svante Tuveson. Romantiker och symbolist. Av Gösta Lilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svante T u v e s o n
vande förvissna, det sköna bli kuliss och
det närvarande överskuggat av det
förflutna och framtida. Därför bör
konstnären så långt det är möjligt försöka att
upprätthålla en levande relation till tingen.
Svante Tuveson tillhör en skånsk
hant-verkarsläkt. Hans barndom var inte i alla
avseenden lycklig, och man får anta, att
åtskilliga intryck från barndomsåren levt
kvar för att sent finna uttryck i hans konst.
Redan i folkskolan visade han intresse för
att teckna och måla. Det fortfor också,
sedan han vid nio års ålder fick börja arbeta
i lantbruk för att hjälpa till med sitt
uppehälle. Sedan måste han under en lång följd
av år genom praktiskt arbete förtjäna sitt
uppehälle och medel till sina konststudier.
Ett tillfälligt förvärvsarbete i Stockholm
gav också till resultat en tids
teckningsstudier för Otte Sköld. Så följde Skånska
Målarskolan i Malmö 1930, där Tuveson
träffade samman med Hans Larsson, Ivan
Jordell, Sigfrid Bengtsson, Bertil
Lande-lius och Ragnar Lindqvist. Följande år
på hösten besökte han Paris och tecknade
en tid kroki vid Maison Watteau.
Parisresan gav snarast upphov till ett
osäkerhetstillstånd, ett viljelöst vacklande utan
förmåga till målsättning. Först en
cykeltur på kontinenten 1937 med studiebesök
på museer och konstsalonger blev av
avgörande betydelse för konstnären. Följande
sommar besökte han Finland och vistades
en tid hos munkarna på Valamoklostret
ute i Ladoga. Det är ganska betecknande
för Tuveson, att det som egentligen lockade
honom till denna avlägsna ort var det
musikaliska välljudet i namnet Valamo. Här
blev han gripen inte bara av religionens
makt över sinnena, munkarnas sång och
medvetna helighet, när karelska bönder
undergivet kysste fållen på deras svarta
kåpor, utan också av den mörka
stämningen i landskapet, ljusreflexerna i de
guldskimrande klosterkupolerna och
dagrarna över Ladoga. Under en följd av år
Fiolspelare (Fantasi II). ig45.
skulle denna finska sommarvistelse sätta
spår i hans konst.
På Skånes Konstförenings
höstutställning hade Tuveson debuterat redan 1930,
och han har sedan dess regelbundet
deltagit i de årliga novemberutställningarna.
1934 deltog han i en utställning hos PUB
i Stockholm och under de närmaste åren
i grupputställningar i Stockholm,
Göteborg, Malmö och i den skånska
landsorten. 1943 hade han sin första
separatutställning på Rådhuset i Malmö. 1944 var
han med i utställningen »Tio skåningar»
hos Färg och Form, 1945 i »Svensk treklang»
hos De unga. 1946 hade han sin andra och
1947 sin tredje separatutställning i Malmö.
Som väl framgår av det sagda är
tidsspeglingen ett väsentligt drag i Svante
Tuvesons konst. Hans första verkligt
genomförda arbeten var visserligen av
en annan och allmännare art, bland dem
en »Ung musiker» (1933) av den
sagernel-sonska svälttypen, ett mjukt och
vemods-klingande måleri men med en påtaglig
verklighetskaraktär. Motivet skulle senare
tas upp i nya och andra sammanhang, men
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
