Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Wallins barndom. Av Daniel Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel Almqvist
göra som barnmorska, och därav att fadern
ej kunde fullgöra sina skyldigheter
beträffande fältväbelsboställets underhåll utan
lät det i hög grad förfalla.
År 1812 flyttade makarna Wallin från
bostället och fem år därefter —- de voro
då några och femtio år — ur Stora Tuna
socken till Säter, där den äldste sonen, som
då var utnämnd domprost i Västerås, köpt
dem en liten gård. I Säter bodde de under
sina återstående tio, respektive femton år;
mannen dog nämligen där 1827 och hustrun
1832. Ej heller tiden i Säter var emellertid
utan bekymmer, sannolikt på grund av
bristande ekonomiskt sinne hos den äldre
Wallin, som ju dock alltjämt hade fri
bostad och torde haft 125 riksdaler banko i
pension som löjtnant och därjämte
underhållsbidrag av sin äldste son. Äldste sonen
såg sig 1819 tvungen att begära bli
förordnad till föräldrarnas förmyndare; fadern
synes därefter åter en tid ha varit myndig,
ty han försattes i konkurs 1824.
Dahl skriver, att Wallin från sin mor »lär
ärvt något av de tidiga geniala anlagen»,
och tillägger: »Fadern var endast en redbar
man och rättskaffens militär.» Denna
mycket knapphändiga karakteristik av Wallins
föräldrar går igen ej blott i Fryxells tal i
Svenska akademien som Wallins
efterträdare utan i flera andra minnesteckningar.
Wallin själv var tydligen mycket fästad
vid sina föräldrar och särskilt vid modern,
som han ju ägnat flera vackra strofer. En
gång antydde han skämtsamt, att fadern
var rätt burdus, grovhuggen och storordig
men omsider fogade sig efter moderns bättre
omdöme.
Om J. O. Wallin själv som barn finnas
ej heller många underrättelser. Dahl står
även här ensam bland Wallins
barndomsvänner som sagesman, men hans minnen
äro som de nyss anförda om föräldrarna
ganska bleka och knapphändiga och äro
ej heller alldeles utan minnesfel. Dahl talar
om Wallins »synnerligt kvicka anlag», att
han »redan var ett geni, kvick, livlig och
yster», som dock icke började utveckla sina
anlag — varvid Dahl möjligen synes
närmast åsyfta de poetiska —■ förrän i fjärde
(högsta) klassen i Falu trivialskola. Dahl
nämner därefter, att Wallin i fjärde klassen
måste börja ge lektioner åt andra för sitt
uppehälle och tillägger: »Han började nu
alltmer och mer visa sina stora anlag och
började även sin ihärdiga flit och
arbetsamhet.»
Själv berörde Wallin en gång vid några
och femtio års ålder, i det förut nämnda
utkastet från ett mörkt depressionsskede,
sin hälsa i barndomen. Han skriver, att
han var »sjuklig allt ifrån födslostunden»
—• ordalagen synas antyda förtidig födsel
eller eljes medfödd bräcklighet. Denna
uppgift går igen i de flesta utförligare
minnesteckningarna. Så skriver Bernhard von
Beskow, att »den första tredjedelen av hans
(Wallins) levnad utgjorde en nära
oavbruten kamp med lidandet och behoven», och
han nämner Wallins »tryckande fattigdom»
och »ytterligt svaga hälsa», som i hans
ungdom »förvandlat hans liv till en fortsatt
strid med nöd och kroppsliga lidanden».
Beskow, som av mycket att döma var
Wallins närmaste vän under de sista tio à
femton åren av hans liv, oftast dagligen
träffade honom och enligt sin egen utsago
var Wallins nästan ende förtrogne under
1830-talets långvariga depression, hade
emellertid självfallet även andra
meddelanden av Wallin än det förut nämnda som
grund för sina nyss anförda uppgifter. Man
ser det redan därav, att det på ett ställe i
en av Beskows dock från märkvärdiga
minnesfel ej fria uppsatser heter: »Den som
hört Wallin själv beskriva detta första skifte
av sitt liv, erhöll en förut svårligen anad
föreställning av vad viljans kraft förmår
eller rättare en förnyad erinran om de
underbara vägar, på vilka försynen leder sina
utkorade till det för dem bestämda mål.»
Man tycker sig här höra, hur Wallin för
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
