Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Wallins barndom. Av Daniel Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Daniel Almqvist
ders »utdrag» visar, att denne, som förr ofta
skedde, förfarit ganska fritt. Han har
sålunda dels helt utelämnat början av
anteckningarna och dels i den publicerade
huvuddelen av dessa företagit åtskilliga
uteslutningar och även några ändringar
utan att i något fall angiva dessa.
Av Schröders anförda ord synes framgå,
att Ekelunds anteckningar tillkommit
oberoende av Schröders minnesteckning och ej
framkallats av denna. Sannolikt har väl
Ekelund spontant nedskrivit sina
iakttagelser och hågkomster beträffande Wallins
hälsotillstånd och särskilt rörande hans
sista sjukdom. Denna sjukdom var en först
smygande och svårdiagnostiserad men efter
några veckor starkt utbrytande nerv- eller
tyfoidfeber, vars utveckling Ekelund
närmast kände ett behov att beskriva,
tydligen emedan han ej från början varit viss
om dess karaktär och allvarliga natur, ehuru
han varnade Wallin för den resa till Uppsala
som blev den sista.
Samtidigt ville emellertid Ekelund
framlägga något av sina observationer och
erfarenheter om det efter hans mening mycket
utpräglade och intima sambandet mellan
Wallins fysiska och psykiska status. Han
skriver härom: »Sällan torde man träffa
någon, hos vilken kroppens och själens
lidelser (= lidanden) hava ett så
märkbart inflytande på varandra och man fann
detta såväl i dagliga umgänget med honom
som utav hans skrifter, så väl de prosaiska
som de poetiska.»
Här skall ej behandlas, vad Ekelund anför
om Wallins tillstånd under åren efter år
1832, ehuru där finns mycket av intresse
både i de av Schröder publicerade delarna
och ej minst i de smärre av honom uteslutna
partierna. I stället skall uppmärksamheten
fästas vid de uppgifter om Wallins
föräldrar och om hans barndom, som
återfinnas i den av Schröder främst av
diskretionsskäl uteslutna första avdelningen av
Ekelunds anteckningar.
Ekelunds uppgifter om Wallins mor
överensstämma i stort sett med redan kända
notiser om henne men komplettera dem
även. Hon hade »lärt och utövade
barnmorskeyrket, var till växten liten, med en
fin kroppsbildning och var hon för övrigt
känd inom orten för skicklighet i sin konst,
dock mest för sitt behagliga, kvicka och
lätta sätt att föra sig an». Om Wallins far
har Ekelund alldeles samma knapphändiga
uppgift som Dahl; han »var uti orten känd
som en rättskaffens och såsom en i sin väg
duglig man». Därefter tillägger emellertid
Ekelund: »Fadern hade en stark
kroppsbyggnad men ett dystert lynne, vilket
tidtals till och med övergick till en sådan grad
av ledsnad vid livet, att man trodde sig äga
skäl frukta för följderna.»
Om Wallin själv som gosse ger
Ekelund en liknande allmän uppgift som den
som ovan angivits: »I barndomen hade
ärkebiskop Wallin varit mycket sjuklig och
haft, enligt hans anhörigas omdöme, en
svag komplexion.» Men Ekelund fortsätter:
»Vid tolv års ålder i Falu skola besvärades
han av s. k. spasmer och konvulsioner,
vilka någon gång till och med visade sig
såsom anfall av verklig epilepsi. Han hade
den tiden tillika ett nästan sorgset
allvarsamt utseende och ett något dystert lynne,
så att detta ådrog sig hans anhörigas och
lärares synnerliga uppmärksamhet, och så
mycket mera som det inträffade hos en
gosse, vilken igenom framsteg i studier
men mest igenom sin fallenhet för latinska
språkets lärande utmärkte sig framför alla
sina kamrater. Hans hälsa förbättrades
och stärktes därefter småningom och de
konvulsiva attackerna upphörde, så att
han under vistandet vid Västerås
gymnasium och sedermera vid akademien i
Uppsala, ehuru icke utrustad med någon stark
kroppskonstitution eller starkare hälsa,
likväl med den kraft fortsatte sina studier, att
han under åren 1802 och 1803 med beröm
avlade alla till magistergraden och hans
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
