Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Omkring ett par brev av Carl Snoilsky. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring ett par brev av Carl Snoilsky
När nästa del af akademiens Handl,
utkommer, vore jag dig bra tacksam, om du ville
skaffa mig separataftryck af mitt stycke till
ett någorlunda stort antal. Det finns åtskilliga
som varit vänliga mot mig, men som jag ej kan
tacka på annat vis än genom öfversändandet
af en dylik liten skrift, ett slags poetiskt
visitkort i brist af bättre.
Och nu —- blott ett ord som jag ej fick
tillfälle att till afsked muntligen säga dig i
Stockholm: tack för den vänskap hvarmed du kom
mig till mötes! Du har med ord och gerning
upplifvat kära gemensamma minnen från
fordom — låt oss då ej tänka på det som till
äfventyrs skiljer! Att vi ej på slutet träffades så ofta
som jag hoppats, vet jag ej var ditt fel, men yttre
omständigheters. Mottag min hustrus hjertliga
helsning och tro mig vara, som jag i sanning är,
din varmt hängifne vän
C. Snoilsky.
I sinom tid sände ju Snoilsky dikten »En
afton hos fru Lenngren,» som ger en så
träffande interiör från det skaldehem, där
de gamla gustavianerna möttes när
Reuterholm hade suspenderat Svenska
akademien. Snoilskys poem kom alltså till
akademiens sekeldag den 5 april 1886. Men själv
kunde han icke så snart igen återvända till
Sverige. Förhållandet till Wirsén fortfor väl
att störas av tillfälliga skyar. Men Snoilsky
upphörde aldrig att säga varma och
försonande ord, och i djupet av sina hjärtan
förblevo de ungdomsvännerna från det
oförgätna N. S. till livets slut.
5—Ord och Bild, 5?:c årg.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
