Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Den klassiska arkeologien i Sverige. En historisk skiss. Av Einar Gjerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar G jerstad
grekiska skulpturen har kommit till uttryck
i »Studien zu den attischen Reliefs des V.
Jahrhunderts v. Chr.». Efter hans för tidiga
död har Arvid Andrén och Olof Vessberg varit
de förnämsta företrädarna för den
konsthistoriska delen av den klassiska arkeologien.
Andréns huvudarbete är »Architectural
Terra-cottas from Etrusco-Italic Temples», en för
italisk fornforskning oumbärlig publikation,
där han har samlat det ifrågavarande
materialet, fastställt den kronologiska utvecklingen
och de konsthistoriska sammanhangen, medan
Vessberg har lagt en fast grund för vår
kunskap om den senrepublikanska romerska
konsten i sitt verk »Studien zur Kunstgeschichte
der römischen Republik». Vessberg, som
numera är föreståndare för Cypernsamlingarna i
Stockholm, har i anledning därav på sistone
även ägnat sig åt studiet av Cyperns konst
och kultur. Arbetet på publikationen av
Cypernexpeditionens omfattande fyndmaterial
har varit tålamodsprövande för dem, som
åtagit sig detsamma.
Utgrävningsberättelserna har författats av expeditionens
medlemmar och har utgivits i tre textvolymer och
tre planschverk. Den fjärde volymen
bestående av tre separata band, där den
kulturhistoriska sammanfattningen skall
framläggas, kommer att bli ett samfällt verk av sex
vetenskapsmän. James Stewart, lecturer vid
Sydney University, vilken har gjort
betydelsefulla upptäckter i fråga om den tidiga
bronsålderskulturen på Cypern, har åtagit sig
författarskapet till de avsnitt, som berör
stenåldern och den tidiga bronsåldern. Erik
Sjöqvist och Arne Furumark kommer att
behandla den mellersta och den sena
bronsåldern, den hellenistiska och romerska tiden
skall skildras av Alfred Westholm och Olof
Vessberg, medan undertecknad är ansvarig
för återstoden: de cypro-geometriska,
cypro-arkaiska och cypro-klassiska epokerna.
Cypernpublikationen har sålunda organiserats
som ett »team-work» och utgör dessutom ett
exempel på samarbete mellan svensk och
brittisk arkeologisk forskning. Vid sidan av
detta sammanfattande verk har utgivits
åtskilliga specialarbeten i cyprisk arkeologi,
t. ex. »The Temples of Soli» av Westholm och
»Problems of the Låte Cypriote Bronze Age»
av Sjöqvist.
Flera av de förut nämnda publikationerna
har tillkommit i samband med Rominstitutets
verksamhet, framför allt Säflunds, Andréns
och Vessbergs arbeten. Det återstår att nämna
två namn förbundna med romersk och
italiensk arkeologi: Axel Boethius och Åke
Åkerström. Boëthius inledde sin vetenskapliga
gärning med forskningar i grekisk arkeologi,
dokumenterade genom doktorsavhandlingen
»Die Pythais», undersökningar röra nde Argos
topografi, den argiviska kalendern och det
hellenistiska Mykene — det sistnämnda
arbetet en följd av hans assistens vid professor
Wace’s grävningar i Mykene — men som
föreståndare för Svenska Institutet i Rom
och professor vid Göteborgs Högskola har
hans huvudintressen varit Ardea och romersk
husarkitektur. Den forskarbana, som
Åkerström följt, löper delvis i motsatt riktning.
Han började sin karriär inom den italiska
arkeologien med sin värdefulla avhandling
om de etruskiska gravarna, och även om han
fortfarande är sysselsatt med italiska
problem, såsom framgår av hans intelligent
genomförda studie över den geometriska stilen
i Italien, anknyter sistnämnda arbete på
grund av sitt ämne till den grekiska
kulturvärlden/Åkerströms samarbete med Persson
i Berbati och hans uppdrag att utgiva Lennart
Kjellbergs andel i Larisapublikationen
(»La-risa am Hermos, II. Die architektonischen
Terrakotten») har ytterligare bidragit till
att fördjupa hans insikter i grekisk
arkeologi.
De i Grekland företagna utgrävningarna,
som huvudsakligen syftat till att undersöka
dess förhistoria, har givetvis medfört, att den
prehistoriska forskningen varit starkt
framträdande. Perssons publikationer av sina
utgrävningar äv väl kända. De är icke blott
utgrävningsrapporter utan infogar fynden i
deras kulturhistoriska sammanhang,
kompletterande det arkeologiska materialet med
mytologiens och den homeriska litteraturens
vittnesbörd. Valmins studier över Messeniens
topografi samt hans och Holmbergs
utgrävningsberättelser är i sitt slag av
grundläggande betydelse. Sist men icke minst vill jag
framhålla Arne Furumarks stora insatser på
det prehistoriska forskningsområdet genom
de monumentala avhandlingarna om den
my-kenska keramiken, dess typologi och
kronologi, standardarbeten av bestående värde.
Furumark har nu utsträckt sina
undersökningar till Italien och förbereder ett arbete
om den apenninska kronologien. Ett varsel
därom utgör hans populärvetenskapliga,
nyligen (1947) utkomna bok, »Det äldsta
Italien».
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
