Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstens gestaltproblem. Av Ola Zweygbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstens gestaltproblem
Av Ola Zweygbergk
J1—A STETIKENS historia erbjuder i
mycket en parallell till filosofins historia.
Från Platon till Freud sträcker sig en
obruten serie impulser från de växlande
filosofiska idéströmningarna mot den
estetiska spekulationen. Då gestaltpsykologin
övertog psykoanalysens roll som
modefilosofi var det sålunda att vänta, att även den
skulle komma att kraftigt påverka
estetiken, och det är därför närmast förvånande
att nu, decennier efter det
gestaltpsykologiska betraktelsesättets genombrott kunna
konstatera, hur svaga dessa påverkningar
i själva verket varit. Man. kan knappast
tala om en gestaltteoretisk estetik i samma
utsträckning som man talar om en
psykoanalytisk estetik, även om det givetvis inte
i den moderna konstpsykologiska
litteraturen saknas exempel på typiskt
gestaltteoretiska resonemang.
Orsaken till detta anmärkningsvärda
sakförhållande ligger emellertid icke, såsom
man väl i första hand vore benägen att tro,
i svårigheterna att tillämpa
gestaltteoretiska principer och metoder på konsten och
det estetiska livets företeelser. Snarare kan
man säga, att dessa ideer vid sitt
framträdande i elementarpsykologin voro alltför
välkända för konstfilosoferna och
konstpsykologerna för att skapa någon sensation
inom estetiken. Psykiska bildningar, till
sin struktur närbesläktade med de fenomen
och funktionssammanhang, vilka
gestaltteoretikerna fixerade i begreppet gestalt
och för vilkas beskrivning en delvis helt
ny terminologi skapades, hade långt innan
Christian von Ehrenfels och Max
Wert-heimer publicerade sina epokgörande arbe-
ten beskrivits och undersökts av
konstfilosofer och konstpsykologer. Den organiska
relation mellan delarna och det hela som
utgör ett av gestalternas främsta
kännetecken och den subordination under
helheten som man fäst uppmärksamheten vid
såsom utgörande något högst märkvärdigt
i olika elementarpsykologiska strukturer,
hade i princip funnit sitt verbala och
teoretiska uttryck i den gamla läran om
konstverket som en organism eller den klassiska
tanken om konstens enhet i mångfald,
varom Johannes Volkelt sagt: »Es hat sich
dem forschenden Menschengeist an dem
Schönen wohl keine Eigentümlichkeit so
stark und so häufig aufgedrängt wie
diese.»
Trots att estetiken sålunda kan göra
anspråk på en viss prioritet då det gäller äran
att ha upptäckt gestaltteorins
grundprincip, har den fortfarande mycket att lära av
den allmänna gestaltpsykologin, vars
begreppsapparat utan tvivel i framtiden
kommer att visa sig mycket nyttig för den
allmänna estetiken likaväl som för de speciella
konstvetenskaperna. Samtidigt som
konstforskningen genom denna kontakt med
gestaltpsykologin erhåller en högst användbar
terminologi och ett välkommet stöd av
empiriska och kritiskt genomlysta
elementarpsykologiska rön för bestämningen av de
estetiska gestaltfenomenen, tillföres
estetiken även ett nytt svårt problem,
uppgiften att bestämma det specifikt estetiska i
konstverkets gestaltning och plikten att om
möjligt hävda de estetiska gestalternas
traditionella överlägsenhet över de gestalter
och strukturer av olika slag som i oöver-
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
