Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstens gestaltproblem. Av Ola Zweygbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ola Zweygbergk
skapande verksamhet som konsten utgör,
har Yrjö Hirn som bekant ställt
konstdriften i samband med det allmänmänskliga
emotionella uttrycksbehovet, och den
hypotes varpå han grundar sin konstlära och
som han skänkt en ovanligt klartänkt och
saklig argumentering lyder, att konsten
»bättre än någon annan verksamhet är
förmögen att tillfredsställa
uttrycksdriftens behov, sådana dessa te sig när driften
framträder i sin renaste form, som en
auto-telisk strävan efter ’uttryck för uttryckets
egen skull’.» I motsats till exempelvis
Croce, som helt summariskt och okritiskt
sätter likhetstecken mellan konst och
uttryck, bemödar sig Hirn om att fixera den
betydelsefulla distinktionen mellan
konstnärligt känslouttryck och okonstnärlig eller
utomestetisk affektutlösning. Det som här
skapar en åtskillnad är formen,
gestaltningen. »Genom formen», säger Hirn, »d.v.s.
genom all den medvetna vilje verksamhet,
som formen förutsätter, blir konstalstringen
någonting annat och mer än en omedelbar
känsloyttring.» Och samma tanke är också
formulerad i de ord, som väl kunna kallas
Yrjö Hirns konstdefinition och i vilka han
bestämmer den estetiska upplevelsen som
»den begärfria, intresselösa betraktelsen av
en form eller gestalt, som fullt och helt ger
uttryck åt ett mänskligt själstillstånd av
utpräglat känslobetonad karaktär». Med
beundransvärd klarhet och konkretion har
Yrjö Hirn i denna sats definierat arten av
det funktionssammanhang som i konsten
råder mellan den grundläggande emotionella
uttrycksdriften och dess mål, den
intresselösa gestaltupplevelsen.
Hirn går inte in på en närmare analys av
den estetiska gestaltningens förlopp; han
nöjer sig med att peka på det, av den s. k.
allmänna konstvetenskapen sedermera
ytterligare framhävda faktum, att de
konkreta konstverken i allmänhet icke äro
resultatet av en rent estetisk verksamhet, utan
att det konstnärliga skapandet påverkas av
olika utomestetiska behov, sådana som
behovet av tankemeddelelse, erotisk eggelse
etc. Till denna lära om konstens
mång-grenade ursprung anknyter nu Ragnar
Josephson direkt sin analys av den
konstnärliga gestaltningsprocessen, och han ser i
mångfalden av behov, som lockat till
konstskapande, en orsak till de språng och tvära
omkastningar, som man ofta iakttar i de
estetiska alstringsprocesserna. Lika litet
som Hirn betraktar Josephson dessa
främmande och växlande impulser som en nega",
tiv eller störande faktor, han är tvärtom
angelägen att framhålla, att dylika
»förskjutningar i inställningen» eller sådana
»korsande intressen» ofta äro särskilt
fruktbara tilldragelser i den konstnärliga
alstringen.
Själva gestaltningsprocessen uppvisar rätt
stora varianser i de skilda individuella
fallen, men framförallt är det tvenne
huvudtyper som konstforskningen fäst sig vid,
nämligen ett starkt irrationellt och
språng-artat skeende å ena sidan och ett gradvis
framskridande, mera reflekterat och
vilje-behärskat förlopp å andra sidan.
Skillnaden mellan dessa typer är emellertid,
framhåller Josephson med hänvisning till vad
erfarenheten lär, inte så stor som den i första
hand förefaller att vara, och det visar sig
vid en närmare granskning av det faktiska
förloppet, att också de konstverk som
sprungit fram ur det dunkla med stor
plötslighet, genomlöpt sina förberedande stadier
av undermedveten mognad och mer eller
mindre klar fantasigestaltning, medan åter
de konstverk, vilkas tillblivelse det är
möjligt att successivt följa i en serie skisser,
ha sin tillblivelse att tacka åtskilliga
idésprång och plötsligt framblixtrande
konceptioner. Allt konstnärligt skapande
innebär sålunda en växelverkan av »vision» och
»gestaltning», och varje konstverks födelse
är en utvecklingsprocess, som genomskrider
olika stadier, vare sig dessa bli åskådligt
fixerade eller icke.
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
