Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konstens gestaltproblem. Av Ola Zweygbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstens g e s fältproblem
Mycket i detalj går inte heller Ragnar
Josephson i sin analys av den konstnärliga
alstringens förlopp, och han tillgodogör sig
knappast alls de insikter i psykiska
gestaltningsförlopp som den gestaltteoretiskt
orienterade utvecklingspsykologin skänkt oss.
Inte heller Gregor Paulsson, som främst
bemödat sig om att klarlägga det färdiga
konstverkets struktur, visar något större
intresse för gestaltpsykologin, men de
begrepp han bildar sig förete icke desto
mindre en iögonenfallande likhet med kända
gestaltpsykologiska principer och
kategorier, vilket skänker hans bestämningar en
allmänpsykologisk bärkraft av mindre
vanlig grad. Paulssons analys av konstverkets
byggnad hör också till de mest omsorgsfulla
och avancerade den moderna
konstpsykologin kan uppvisa.
Konkreta konsthistoriska stilstudier ha
skänkt Gregor Paulsson den grundläggande
insikten, att den bestämmande faktorn i
konstnärens verksamhet icke är en rent
formal tendens utan en »strävan att gestalta
vissa betydelser». Detta är en tanke, som
blott ifråga om sin verbala dräkt skiljer sig
från uttrycksestetikens princip sådan vi
mött den exempelvis hos Yrjö Hirn. Ordet
»betydelser» avser nämligen inte blott ett
spekulativt idéinnehåll, lika litet som
begreppet »tanke» i den paulssonska formeln
»tanke och form» är ett rent intellektuellt
fenomen. Med betydelse avses själsligt
»innehåll» överhuvud och inte minst
emotionella kvaliteter.
Det sätt på vilket dessa betydelser
framträda i konstverket benämner Paulsson
»fusion», och han är klart medveten om att
hans uttryck »fusion av betydelser» blott
är en omskrivning av den klassiska
formeln »enhet i mångfald». Denna
enhetsbildning eller syntes, varigenom
konstverket bygges upp, förutsätter enligt Paulsson
»en gemensam formell nämnare», såsom
t. ex. en enhetlig färgskala, en
karakteristisk linj ef öring i teckningen eller ett allt
genomträngande ljus, men denna formella
»bearbetning av sinnesverkligheten» kan
icke, hur betydelsefull den än är, ensam leda
till uppkomsten av ett konstnärligt
gestaltat uttryck, ty »det är formen icke som form
utan som bärare av en känsla som gör ett
objekt estetiskt». Den konstnärliga
gestaltningen innebär en ständig korrespondens
mellan innehåll och form, och konstverkets
byggnad framstår sålunda som en
»uttrycksrelation» mellan tvenne
korresponderande strukturer, formens och innehållets.
Vi se i dessa tre närbesläktade
konstteorier, Yrjö Hirns, Ragnar Josephsons och
Gregor Paulssons hur en empiriskt
omsorgsfullt förankrad och kritiskt genomförd
analys av konstens fenomenella strukturer och
funktionspsykologiska sammanhang
upphäver det motsatsförhållande som
konflikten mellan den formalistiska estetiken och
innehållsestetiken upprättade mellan
känslan och formen. I stället för den tillspetsade
antitesen mellan dessa värden träder en
polaritet, vilken man — här fortsätta vi
utöver nyssnämnda konstförklaringar —
enklast kunde uttrycka så: känslan utgör
den integrerande kvaliteten i
konstupplevelsen, den sinnliga formen åter den
differentierande faktorn. Känslan representerar
enheten, »bilden» företräder mångfalden,
och bägge betinga de varandra och
uppbygga tillsammans den estetiska gestalten.
Genom att fixeras eller »uttryckas» i
åskådlig form får konstverket sitt pregnanta och
nyanserade anlete, men endast genom sin
emotionella förankring bibehåller det sin
inre fasthet och helhet.
Detta är blott schematiskt uttryckt. I
själva verket tränger differentieringen djupt
ned i konstverkets emotionella grundvalar,
liksom även sammanbindningen mellan de
olika elementen delvis förverkligas på
varse-blivningens plan. Att så är fallet, kan med
lätthet påvisas; därtill behövs blott att man
erinrar om de olika känslolägen exempelvis
en musikalisk upplevelse genomlöper eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
