Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring atombomben. Av Ernst Sedström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring atombomben
de deltagande ur humanitär synpunkt en
svag förhoppning om att någon dittills
obeaktad naturlag skulle göra konstruktionen
av en atombomb till en chimär. Bomben
upphängdes 30 m över marken i ett för
ändamålet särskilt uppbyggt ståltorn och
bragtes att explodera, förmodligen på så
sätt, att flera mindre delar, vardera
understigande den kritiska gränsen, slungades
tillsammans med en hastighet, ungefär
motsvarande en gevärskulas. På vad sätt detta
skedde, vet vi inte närmare. Operationen
verkställdes tidigt på morgonen under ett
regn- och åskväder, som bidrog att
intensifiera den ödesmättade stämningen.
Verkningar iakttogs på c:a 1 mils avstånd av
de i företaget engagerade
vetenskapsmännen och militärerna. Hela trakten
upplystes i explosionsögonblicket av ett
ljussken, mångfaldigt kraftigare än dagsljuset.
En jättelik rökpelare sågs välla upp mot
skyn till en höjd av ca 13 000 m.
Upprättstående personer på 1 mils avstånd kastades
omkull av den uppkomna lufttrycksvågen.
Slutligen följde ett olycksbådande dån, av
någon jämförd med ljudet av en
domsbasun, som förkunnade inträdet av en ny
tidsålder. Av det kraftiga ståltornet, där
bomben förankrats, fanns inte mycket kvar.
Det hade gått upp i rök. Men där det stått,
fanns en krater, i vilken sanden hade smält
på grund av den fruktansvärda hettan.
Förvisso hade resultatet motsvarat även de
högst ställda förväntningar. Atombomben,
alla tiders mest fruktansvärda vapen, var
klar att användas mot fienden och bringa
världskriget till ett slut. Men arbete, mycket
arbete, låg bakom bomben i New Mexicos
öken. Mycket pengar hade den också kostat,
dock inte mer, anses det, än vad som
motsvarade ett par veckors världskrig. Kanske
kan man därför säga, att atombomben,
även ekonomiskt sett, lönade sig.
Tre veckor senare, den 6 augusti 1945 på
morgonen, konstaterade det japanska
radarnätet, att fientliga flygplan närmade sig,
och flyglarm gavs. Så småningom visade
det sig dock, att det bara var fråga om
något enstaka plan, och flyglarmet
upphävdes. Det var emellertid inte ett plan
vilket som helst. Det hade den döds- och
förintelsebringande atombomben ombord.
Den fälldes kl. 8 på morgonen över staden
Hiroshima på Japans ostkust och bragtes
att explodera ca 600 m över markytan.
Hiroshima var en stor stad med ca 350 000
inv. Ögonblickligen dödades eller sårades
ung. halva detta antal. Hälften av
dödsfallen torde ha orsakats av brännskador
genom den oerhörda värmestrålningen eller
genom den visserligen korta men intensiva
radioaktiva strålningen. Av stadens 33
brandstationer blev 27 obrukbara. Av 300
läkare kunde blott 30 arbeta, av 2 400
sjuksköterskor endast 600. Alla sjukhus utom
ett enda slogs i spillror. Elverket förstördes,
järnvägslinjen blev obrukbar, telefon och
telegraf likaså. Av stadens 90 000 hus blev
60 000 förstörda eller illa skadade.
Samma dag, som bomben fälldes,
tillkännagavs nyheten om det uppfunna
vapnet samtidigt av presidenten Truman i
Washington och premiärminister Attlee i
London. Det var sannerligen inte underligt,
att verkningarna på det japanska folket
var förlamande. Efter en ny bomb tre dagar
senare över Nagasaki med liknande
resultat var japanerna mogna för kapitulation.
Atombombsarbetets mål var nått. De
allierade västmakterna hade vunnit »slaget
om laboratorierna». Världskriget var slut.
Ytterligare två atombomber, den fjärde
och femte, ha fällts så att säga utanför
krigets ram. (Jag bortser då från de
nyligen gjorda påståendena om rysk
bombfällning.) Vid Bikini-atollen i Stilla havet
sammandrogs ett 70-tal utrangerade
krigsfartyg av olika typer. För att utröna
bombens inverkan på dessa fartyg fälldes
sommaren 1946 två bomber. Den ena bragtes
att krevera på ca 300 m höjd. Somliga
fartyg sjönk, andra fick mer eller mindre
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
