- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
186

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring atombomben. Av Ernst Sedström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst Sedström

svåra skador. Vid bemannade fartyg får
man dessutom framför allt räkna med de
strålningsskador, som tillfogas besättningen
och sätter denna ur tjänstbart skick. Den
andra Bikini-bomben fick explodera på
ringa djup under vattenytan. Den kastade
upp en vattenpelare, som måste ha utgjort
ett fantastiskt skådespel för dem, som hade
förmånen att få närvara, i 700 m hög och
700 m bred, som den var. Någon katastrofal
flodvåg, som det från vissa håll siats om,
uppkom emellertid inte. Inte heller kunde
någon ödesdiger omvandling av vattnets
väte till helium påvisas.

Om de slutsatser, som f. ö. kan dragas
ur dessa båda experimentbombers fällande,
har inte mycket bekantgjorts.
Förmodligen har dessa resultat, i den mån de
föreligger, liksom så mycket annat fallit under
hemligstämpelns ridå.

Människan har alltså i princip löst det
gamla alkemistiska problemet: att
förvandla ett grundämne till ett annat. Den
alkemistiska drömmen, som närmast gällde
konsten att göra guld, har alltså gått i
uppfyllelse. Det möter ingen principiell
svårighet att göra guld. Ändock lockas ingen
härtill för vinnings skull. Framställningen
av en kvantitet guld kostar nämligen
ofantligt mycket mera, än vad guldet är värt.
Om man i dag i de moderna, alkemistiska
laboratorierna förvandlar ett grundämne
till ett annat, så är det framför allt för den
med atomförvandlingen förbundna
energiutvecklingens skull. Det är energien, man
vill komma åt för att täcka det med tiden
alltmer växande energibehovet. För
krigiskt ändamål torde problemet få anses
löst, om också lösningen inte är mera
allmänt bekant. Men det är nu i fredens dagar
inte den våldsamma energifrigörelsen i
atombomben, man eftertraktar, utan en
långsamt skeende frigörelse av den i atomen
dolda energien. Hur denna ska ske, är i
närvarande ögonblick inte klart, men
överdrivet är det väl inte att påstå, att lösningen

är på väg. Så många år till kan den inte
dröja.

Det är emellertid sällsamt att konstatera,
att den energikälla, som människan just
nu kommit på spåren, har stjärnorna
utnyttjat alltsedan sin tillblivelse för
tusentals miljoner år sedan. Frågan om var solen
får sin energi ifrån är ett gammalt spörsmål.
Många teorier för att förklara den saken
har sett dagens ljus, men ingen har hållit
måttet vid kritisk granskning. Man har
tänkt på meteorernas nedstörtande och
den därav alstrade värmemängden, på
solens egen sammandragning med liknande
effekt och slutligen på radioaktiva processer.
Men på ingen av dessa möjligheter kan
man på allvar reflektera. Den alstrade
värmemängden är i intet av dessa fall
tillräckligt stor för att förklara solens slösande
strålning under de 2 à 3 miljarder år, som
den kan anses ha existerat. Kärnreaktioner
med åtföljande förvandling av materia till
energi är, såvitt vi nu kan se, gåtans
lösning. Vi tror oss t. o. m. veta, vilken
kärnreaktion det för solens del är fråga om. Vi
tror oss veta, att det är vätekärnornas
sammansmältning till heliumkärnor, som
spelar den avgörande rollen.
Reaktionsförloppet, skrivet på vanligt kemiskt
formelspråk, är visserligen en smula komplicerat.
En serie mellanprodukter bildas under
katalytisk inverkan av kol- och kvävekärnor,
men det, som förbrukas vid reaktionen, är
endast vätekärnor och slutresultatet är
heliumkärnor. Det är den utomordentligt
höga temperaturen i solens inre (c:a 20
miljoner grader C), som möjliggör reaktioner av
denna art. Vid en dylik temperatur är
kärnorna så att säga nakna, d. v. s. avklädda
sina elektronskal, och kollidera med
varandra med våldsam kraft. Om vi här på jorden
kunde åstadkomma betingelser liknande
dem, som råder på solen, så skulle också
vi kunna alstra energi på detta sätt. En
synnerligen energialstrande reaktion
uppkommer sålunda, då vätekärnor krockar

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free