Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Två dikter. Av Elmer Diktonius. Ordet. Elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av ELMER DIKTONIUS
Ordet
En ros,
en blixt,
en källa —•
det är ordet.
Världsåskan går,
men hjärtats lilla käril,
själens örtagård
och hjärnans tanketrassel
dock föder ord
så vilt och stillt,
som sommaraftonsvalans
snudd tätt - tätt!
vid marken
för att sin unge mätta,
trots världsbrand slumrande.
Du gud i ord,
du tak och golv och vägg
och himmel —
mull och monster:
änglabarn i djävulshamn.
Du enda fasta, flyktiga
i början mellan
slut och början.
—• I sköte; grav.
Du ordets gud:
en ros,
en blixt
i mörka källan speglad.
En stelnad fasa,
himmelsk hägring:
du.
Elegi
du som jag mötte
skådat en vårdag
träckig var jorden
strålande himlen
(ungdom är ungdom)
spänd som en båge
vig som en vidja
stående upprätt
glidande framåt
(annat är annat)
vemod du födde
tider som flyktat
att man har stelnat
bitter beundran
sugande saknad
(ungdom är ungdom)
vek var du säkert
stolt var du kanske
skön var du säkert
kall var du kanske
het var du säkert
(annat är annat)
lemmarnas linjer
linjernas vågspel
vågspelets kutter
kuttrandets välljud
välljudets skimmer
(ungdom är ungdom)
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
