Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte och sjunde häftet - När Olof von Dalin bildade Sveriges första idrottsförening. Av Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof von Dalin
Ringränning.
Kopparstick ur de Pluvinels ridlàra; visar Ludvig XIII av Frankrike.
ligt vad en framstående kännare av
fäkt-vapen, major N. Hellsten, meddelat mig.)
Instruktionsböcker i fäktning fanns vid
denna tid på flera språk, däribland även en
på svenska.
Den mest uppskattade idrotten under
1700-talet torde emellertid ha varit voltigen,
d. v. s. upp- och avsittning på häst med
hopp från stället eller under hästens rörelse
samt andra gymnastiska rörelser på
hästryggen, varvid man helst också skulle ha ett
vapen i ena handen. Även läderbeklädda
trähästar användes vid dessa övningar.
Voltigens värde ur militär synpunkt är
naturligtvis uppenbar. Märkligt nog stod
den emellertid högt i kurs — liksom för
övrigt även ridningen och fäktningen —
också bland 1700-talets läkare, vilka
rekommenderade den som en lämplig
kroppsövning för hälsans bevarande. Så t. ex.
säger »blomsterkonungen» Carl von Linné,
som höll föreläsningar om hälsovård vid
Uppsala universitet 1742—72, att voltige
ger organismen smidighet och styrka,
särskilt hos arm- och bröstmusklerna, samt
tränar förmågan av sinnesnärvaro, medan
ridningen är ett utmärkt medel mot flera
sjukdomar, speciellt lungsot, samt fäktningen
slutligen »bryter och böjer musklerna, så att
man blir vig och ledig».
Flera sådana uttalanden av läkare och
även skolmän gjordes under denna tid, och
1738 ventilerades i Uppsala t. o. m. en
akademisk avhandling, som handlade om
ridningens användning i medicinskt syfte.
Den voltige, som enligt reglementet
»borde» vid Livskvadronen utövas, skedde
sannolikt från levande häst. De flesta av
föreningens medlemmar bör nämligen ha
haft egna ridhästar, bland vilka de för
övningarna speciellt lämpade hästarna,
breda i ryggen och med lugnt tempera-
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
