Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte och sjunde häftet - Svenska romaner. A Staffan Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner
flertalet är själsligt skadade, utan också i
boken själv. De rent tekniska bristerna är så
iögonenfallande, att de förtar verkan av den
här och där intensiva människoskildringen.
Den psykologiska analysen betjänar sig till
övermått av den yttre monologens form, och
berättelsen framskrider ryckigt med illa dolda
skarvar. Demonin kring mannen i rullstolen,
som uppbär romannamnet Clemens Lent, är
till stor del av mekanisk art: han har en
osannolik förmåga att snabbt manövrera sitt
åkdon ute och inne, så att han oväntat och
spöklikt kan dyka upp i alla sammanhang.
Romanen spelar på ett rätt ståndsmässigt lantställe,
där två bröder lever med sin mor och ett
för-brytarpar från Stockholm vinner anställning
för att så småningom avslöjas under
melodramatiska former.
Margareta Subers Alla bära de svärd har en
vida mer distingerad profil. Den är
komponerad i sex avsnitt, i vilka man successivt får
följa en kvinnas öde från födelsen till döden
utan dock att komma det närmare än som
det ter sig för en rad henne närstående
människor. Den olyckliga och hämmade modern
biktar sin skräck från de första åren, då
barnets jagiskhet grundlägges; den milt
salvelsefulle fadern, som inbillar sig att han har
flickans förtroende, för protokoll över en av
femtonåringens upplevelser, och sedan vittnar i
tur och ordning hennes enkelt funtade syster,
en ung kavaljer, som är en osannolik
Raskol-nikov från Stockholms förorter, en finländsk
officer som blir den förste mannen för henne
och en bornerad och småpervers ämbetsman,
som blir hennes make och driver henne in i
den död, mot vilken hon så länge vandrat.
Alla älskar de henne på något sätt, men alla
tillfogar de henne också ont, för att skriftens
ord skulle fullbordas: alla bära de svärd. Detta
är en bok om ensamhet. Med bitter tydlighet
demonstreras människors oförmåga att nå
kontakt: var och en går i sin värld och
försöken att förena dem blir inte mycket mer än
svärdstick. I själva verket berättar de sex
rösterna i boken mera om sig själva och sitt (den
stilistiska variationen är i stort sett mycket
väl träffad), än om den människa som är
ämnet för allas tankar. Också hos läsaren växer
en ödslig känsla av att han inte når in till
Harriet Boydens gåta, och det gör den
alltigenom humorfria lektyren rätt betryckande.
Men därmed har väl förf. nått ett av sina
syften. Alla bära de svärd är i sin aristokratiska
slutenhet en bok fylld av både mänskligt och
konstnärligt allvar.
Den väl icke moraliskt men stundom
litterärt tvivelaktiga genre, som våra fäder
kallade »kärleksroman», har ingen riktig
motsvarighet bland böcker av kvalitet nu för
tiden. Inte så, att det inte skulle skrivas om
erotik, tvärtom. Men psykologisk skolning,
pessimistisk rutin och kanske också objektiva
erfarenheter från ett samhälle, som det är
svårt att leva lycklig i, föranleder de moderna
författarna att vida mer sysselsätta sig med
kärlekens komplikationer och fiaskon än med
dess triumfer. De relationer mellan könen som
numer belyses i romanerna liknar oftare hat
än kärlek. Likväl kan det vara befogat att
sammanföra några böcker, där den erotiska
analysen står i centrum. Sivar Arnérs
Verandan, som här intar en rangplats, kommer att
beröras i en senare översikt av ny novellistik.
I fråga om psykologisk ihärdighet och
skarpblick vid dissektionen av ett äktenskapligt
samliv har Arnér en medtävlare i Sven
Bergström, vars senaste roman En grind
slår igen är sin författares tredje och
ojämförligt bästa bok. Den hör så till vida hemma
bland de tidigare omnämnda
utvecklingsromanerna, som den berättar om en ung man,
vilken är järnhandelsbiträde men vill vara
författare. Så småningom hittar han också
en utväg ur den bur, där han länge löpt runt,
hetsad av sitt fanatiska krav på oberoende
och sitt stingsliga missnöje med sig själv och
sin omgivning. Skildringen av hans
misslyckade äktenskap åskådliggör, om den också
inte reder ut, den erotiska problemhärvan i
många moderna människors liv. Vad som
äventyrar verkan av denna exposition, är att
förf. tycks stå för tätt inpå Valter Hallberg.
Denne blir visst inte idealiserad, men det
tycks ändå vara med förf:s goda minne som
han hela tiden betraktar sig som den
överlägsna, värdefullt sammansatta parten i
äktenskapet. Han gör knappast något allvarligt
försök att nå kontakt med hustrun och
ersätta hennes banala konventionalism med
något annat. Det är dessutom för många
överflödiga (och inte alltid välfunna) ord i
boken och även överflödiga personer och scener.
Stor omsorg ägnas t. ex. en karltokig
inackorderingsvärdinna i Stockholm med fadda
pretentioner på att vara ung, originell och
färgstark. Porträttet är briljant, men i bokens
ekonomi blir det ändå en tyngande post. Många
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
