Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - En fransman i Geijers hem. Av Paul Mohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En frans m an i Ge i j ers hem
Av Paul Mohn
JL^éN tidig vårdag år 1942 flanerade jag på
boulevarderna i det tyskockuperade Paris.
Ett plötsligt infall kom mig att styra stegen
till Hötel Drouot, Seine-metropolens
världsberömda, trivsamt ruckliga auktionsverk.
Jag strövade omkring i de många
visningssalarna, flyktigt beskådande några av de tusen
och en föremål, som året runt passera denna
väldiga varubörs. Av en slump stannade
jag i en lokal med enbart böcker utställda:
där lågo hundratals dammiga volymer, som
mest av allt verkade gammalt skräp.
Mekaniskt tog jag fatt på en liten bok med blåröda
marmorerade pappärmar, vars format —
9x10 cm. — stack av mot de stora folianter,
som den omgavs av. Döm om min förvåning,
när jag finner den vara en svensk
»Almanach» för året 1833, tryckt hos P. A.
Norstedt & Söner! Hur den hade hamnat i
Hotel Drouot var en fullständig gåta: ingen
av de övriga utlagda volymerna gav därvid
någon ledtråd. Ej heller fanns det några
andra svenska böcker.
Den svenska almanackan var emellertid
misstänkt tjock. Den innehöll helt enkelt
en fransk dagbok, skriven med den finaste
piktur dels på några av häftets blanka sidor,
dels på inlagda vita och grågröna blad av
samma format. Ej mindre än 112 tättskrivna
sidor!
Vem kunde författaren vara? En flyktig
granskning visade, att det måste röra sig
om en ung protestantisk teologie studerande,
av allt att döma hemmahörande i
Montbé-liard, nära schweiziska gränsen, en stad, som
än i dag räknar övervägande protestantisk
befolkning. Mycket mera stod ej att utforska
om författaren. Vid ifrågavarande tidpunkt
hade jag heller icke tid att mera ingående
ägna mig åt saken och först nu, efter min
hemkomst till Sverige, har jag haft tillfälle
att taga fram den lilla volymen till närmare
granskning. Det lyckades mig icke att komma
hemligheten på spåren. Emellertid hade
friherrinnan Louise Adelswärd, en av våra
främsta kännare av det litterära 1800-talet,
vänligheten ge mig en fingervisning, som av
allt att döma ger gåtans lösning.
Den egentliga dagboken börjar först den
12 september och avslutas med årets sista dag.
Under tiden före denna period förekomma
endast enstaka anteckningar, av vilka den
första daterar sig från den 10 januari. På samma
uppslag förekommer en tvättnota och på de
följande sidorna kan man gissa sig till
anteckningar om personliga utgifter, vilka dock
antagligen av författaren själv suddats ut
igen.
Vart är det nu denna dagbok för läsaren?
Här väntar en ny överraskning: den leder
nämligen till Erik Gustaf Geijers hem i
Uppsala! Den unge fransmannen bcbxlde
av allt att döma ett par rum på nedre
botten i det hus på Svartbäcksgatan, dit
familjen Geijer flyttat redan 1826. Han nämner
upprepade gånger, att han gick upp i första
våningen för att idka samvaro med sitt
värdfolk.
Men låtom oss ta sakerna i den rätta
ordningen. Om man bortser från de tidigare
ströanteckningarna, börjar dagboken med att
författaren avreser från Adelsnäs för att
över Stockholm bege sig till Uppsala. Mycket
tyder på, att han under en längre tid vistats
på Adelsnäs hos baron J. C. Adelswärd, och
möjligen också uppehållit sig i Linköping,
där han synes haft goda vänner i en familj
Kinmanson. I varje fall förråder han
utmärkta kunskaper i svenska. Redan i slutet
av januari hade han påbörjat läsningen av
Lundblads Christna Religionens
Hufvud-Läror, som avverkades på en vecka. I
Uppsala kom han att åhöra åtskilliga
föreläsningar och läsa en mängd svenska böcker.
Dagboken är för övrigt fylld av svenska citat.
Enligt friherrinnan Louise Adelswärd talar
sannolikheten för att den unge teologen är
identisk med en M. Maclér, som finnes
omnämnd i Malla Montgomery-Silfverstolpes av
Malla Grandinson utgivna memoarer. Hon
skriver på hösten 1829:
Affärsman var Geijer icke och hans älskvärda maka
var en förträfflig värdinna, men kanske icke utmärkt
och hushållsaktigt sparsam. Det gick mycket åt i
deras hus, gästfria och ädelmodiga voro de båda två.
De behövde stora inkomster och hade därför mottagit
pensionärer till sitt bord. Nu hade den rika baron
SH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
