Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde och nionde häftet - En fransman i Geijers hem. Av Paul Mohn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paul
Mohn
Auguste Frédéric Maclér.
Johan Carl Adelswärd hos dem intingat sin ende son
Seth med hans guvernör, en fransman frän Alsace,
M:r Maclér.
Detta arrangemang hade i själva verket
träffats redan i början av år 1829 i
Stockholm, där Geijer då vistades och fick mottaga
besök av herren till Adelsnäs. Han berättar
själv härom i ett brev till sin maka av den
29 januari, som friherrinnan Käte
Hamilton-Stiernstedt, själv sondotter till Agnes Geijer,
haft vänligheten ställa till mitt förfogande.
De båda herrarna hade redan tidigare
kommit överens om inackorderingspriset, men
baron Adelswärd uttalade en önskan om att
hans son jämte informator och tjänare måtte
bli delaktiga i det Geijerska kosthållet. Då
Geijer uppenbarligen verkade något
överraskad, frågade baronen i taktfulla ordalag,
om han möjligen härför förväntade sig större
ersättning. Geijer avböjde genast detta,
under framhållande av att det rikligt tilltagna
inackorderingspriset rimligen också borde
inbegripa maten. Episoden ger belägg för Malla
Silfverstolpes påstående, att Geijer icke var
affärsman. Däremot var han mycket nobel,
ty han förklarade sig vilja avstå sina egna
rum till den unge Adelswärd, vilket dock
icke vann hans makas gillande. Hon
påyrkade, att Geijer skulle återtaga vad hon
tydligen ansåg vara ett obetänksamt löfte,
men Geijer vägrade bestämt att bryta sitt
givna ord. Och därvid blev det. Däremot fick
fru Anna-Lisa avgöra frågan om den
»fri-herrlige betjenten», och på den punkten
betackade hon sig. Baron Adelswärd var i sin
tur artig nog att vifta bort saken som en
obetydlig bagatell. När det blev tal om ett skrift-
ligt kontrakt, krusade Adelswärd och Geijer
för varandra. Det ansågs icke behövligt med
papper mellan så fina män.
Frågan om den franske informatorn kom
också på tapeten. Baronen förklarade själv,
»att han väl insåg, att det kunde möta
betänklighet att taga en utlänning i huset, men
att denne vore redan van vid svenska seder,
förståndig och tarflig». Och Maclér togs till
nåder.
Han synes för övrigt ha blivit en välsedd
medlem av det Geijerska hushållet. På hösten
1830 skriver Anna-Lisa Geijer om honom till
Gustafva Wrangel: »Maclér är verkligen en
bra rättänkande, sedlig och religieus ung
karl.» För denna uppskattning finnes också
andra belägg. En muntlig tradition förmäler,
att den unge fransmannen kvarlämnade ett
krossat hjärta hos en av
prästgårdsmamsellerna i Åtvidaberg, som enligt friherrinnan
Louise Adelswärd i hennes mans barndom
med vemod och på sämsta tänkbara franska
reciterade små verser, som hon lärt sig av den
tjusande främlingen. Baron Adelswärd
erinrade sig följande strof:
Moi et mon petit arni
Vivons contents.
Il n’a rien et moi moins
Toujours contents.
Genom älskvärt tillmötesgående av
slottsarkivarie^ frih. Gustaf Rudbeck har jag
dessutom fått tillfälle att genomgå de blott
i handskrift föreliggande delarna av Malla
Silfverstolpes memoarer, där Monsieur Maclér
förekommer på ett flertal ställen. Samma år
1829, då Maclér synes ha anlänt till Uppsala,
rapporteras:
Det roade Malla ibland att tala franska med
Monsieur Maclér från Besançon, Baron Seth Adelswärds
Gouverneur. Af Jeana Lilljebjörn fick hon höra, att
dà det en gång varit fråga om den unga sköna Fru
Schröder född Ekhorn hade Maclér sagt: Wisst är hon
vacker men så oliflig, då ser jag heldre på Fru
Silfverstolpe. Det smickrade Malla rätt mycket.
Den i denna passus citerade staden
Besançon ligger likaväl som det tidigare nämnda
Montbéliard i departementet Doubs,
gränsande till Alsace, vilket ju också på ett ställe
betecknas som Maclérs hemtrakt.
Av vidare anteckningar att döma var Malla
Silfverstolpe ingalunda okänslig för den
che-valereske fransmannen, med vilken hon i
februari dansar en anglaise, »ungdomliga
re-miniscencer av coquetterie och fåfänga». Tre
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
