Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Domen. Av Franz Kafka. Övers. av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teckning av Bengt Kristenson.
D o m e n
Av Franz Kafka
ET var en söndagsförmiddag när
våren var som vackrast. Den unge
affärsmannen Georg Bendemann satt för sig
själv i sitt rum en trappa upp i ett av de
låga lättvindigt uppförda hus som låg utmed
floden i en lång rad och som endast skilde
sig från varandra i färg och höjd. Han hade
just skrivit färdigt ett brev till en
ungdomsvän som nu var i utlandet. Med lekfull
omständlighet klistrade han igen det, varpå
han med armbågarna mot skrivbordet
tittade ut genom fönstret på floden, på bron
och de lätt grönklädda höjderna på andra
stranden.
Han tänkte på hur hans vän hade varit
missnöjd med sin utkomst hemma och att
han redan för flera år sedan formligen hade
flytt till Ryssland. Nu hade han en firma i
Petersburg som till en början hade artat
sig bra, men som sedan tycktes försämras
vilket han under sina alltmer sällsynta besök
klagade över. Så arbetade han nu fruktlöst i
främmande land, och det besynnerliga
helskägget dolde illa hans från barnaåren
välbekanta ansikte vars gulnade hudfärg tydde
på en begynnande sjuklighet. Han berättade
att han inte riktigt kunde komma i kontakt
med den koloni av landsmän som fanns där
och att han också saknade umgänge med
invånarna, varför han beredde sig på att
slutgiltigt förbli ungkarl.
Vad skulle man skriva till en sådan man
som tydligen hade trasslat till det för sig,
en man som man beklagade men som man
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
