Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Pierre de Ronsard och lagen om materiens konstans. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pierre de Ronsard och lagen om
materiens konstans
Av Knut Lundmark
^y IÅR astronomhistorikern försöker
att i dess allra finaste förgreningar följa
den astronomiska kunskapens rötter ned i
tidsdjupet, d. v. s. få fram de allra första
ansatserna till en astronomisk kunskap, en
kunskap som således går långt före
utformandet av den mera vetenskapligt lagda
astronomien, så har han ytterst få faktiska
dokument till sitt förfogande. I ett annat
sammanhang har jag visat att bland de
viktigaste av de existerande dokumenten
äro några minnen ifrån den allra äldsta
astronomien, som kunna sägas »vara skrivna
bland stjärnorna».
Det rör sig här om den arabiska sägnen
angående Sirius’ vandring över
Vintergatan, berättelserna om den försvunna
Plejad-stjärnan samt last but not least om de på
vissa arkeologiska dokument funna
avbild-ningarna av Karlavagnen, vilka tillåta en
åldersbestämning genom jämförelse med de
medelst astronomiska mätningar påvisade
ändringarna i denna konstellations form
under tidernas lopp.1 Diskussionen av de
astronomiska fenomen som det här torde
vara frågan om visar att en viss primitiv
astronomisk kunskap kan föras tillbaka i
tiden, kanske ända till bortåt
hundratusen år.
En annan möjlighet att följa de skilda
äldsta utvecklingsstadierna av den
astronomiska kunskapen får man genom studier
1 En utförlig utredning av
åldersbestämningarna på grund av dessa fenomen är given i min
bok Nya Himlar, Stockholm 1943.
2 Se härom: Per Collinder: »Ön the Historical
Origins of Atomism». Lund: Historical Notes and
Papers 12 = Lund Medd. Ser II, No 91. 1938.
av barnens uppfattning om himlakropparna.
Barnens starka intresse för astronomien,
ofta mycket utvecklat, innan de ännu fått
någon skolundervisning häri, kommer att
i deras världsbild i koncentrerad form
avspegla något av de skilda stadier som
mänskligheten har genomvandrat under de
tider den förmått rikta sin blick upp mot
de himmelska tingen.
Åter en annan möjlighet att undersöka
primitiv astronomi har man i den sköna och
vittra litteraturen. En systematisk
granskning av författares och skalders allmänna
världsuppfattning given som bakgrund i
deras litterära alstring ger egentligen
mycket mera av resultat än man från början
skulle kunna vänta sig. Fastän författaren
sedan länge har varit sysselsatt med vad
man kunde benämna en ganska brett lagd
gallupundersökning över de kosmiska
inslagen i skönlitteraturen, så är detta arbete
dock långt ifrån slutfört ännu. Emellertid
har det redan lett fram till ett flertal
slutsatser av intresse, som även belysa den
äldsta och nyare astronomiens olika
stadier. Syftet med de föreliggande raderna
är att behandla en dikt av Pierre de
Ronsard (1525—1585), som synes märklig i
det hänseendet att skalden i denna dikt
klart uttalar lagen om materiens konstans.
Antikens komplex av världsuppfattningar
kan rätt otvunget delas in i trenne
huvudgrupper. Den äldsta av dessa är atomismen,
möjligen byggd på feniciska källor,2
utvecklad främst av Demokritos (f. omkr.
460; florerade omkr. 420 f. Kr.), men även
av Epikuros (f. vid början av 341, d. 270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
