Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nordiskt frihetsarv. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot W er in
verstolpe sammanfattande i sin fina studie
över prins Eugens konst. Jag citerar vidare:
»Där susa stora träd på en blommande äng.
Där blåna eller glimma fjärdar. Där resa
sig gamla hus, ruvande på människoöden,
som ingen fattar. Där driva vita moln
förbi. Det har lyckats fursten, som efter
vad han själv har konstaterat inte har en
droppe gammalt svenskt blod i sina ådror,
att forma en stämningsvärld, vilken
oupplösligt ingår i det vi tänka på, när vi säga:
’Sverige.’»
En sak skall ytterligare framhållas. Det
var ett stort steg, som prins Eugen tog
när han beslöt att bli målare, inte en
furstlig dilettant — som sådan hade han kunnat
åberopa föregångare — utan konstnär på
allvar. Det betydde i hans ställning något av
radikal frigörelse, och hans kända frisinne,
ådagalagt i skilda sammanhang, hör
säkerligen samman därmed. Vid ett besök i
Lund i mitten av 1930-talet höll han här ett
kort tal om vetenskapens och konstens
frihet. De välöverlagda orden förtjänar att
upprepas på den plats där de en gång
uttalades. »Det finnes ju för ögonblicket», sade
han, »starka viljor ute i världen, som önska
ställa vetenskap och också konsten i för
dem främmande krafters tjänst. Jag är
övertygad om att ingen här tvekar att säga,
att både vetenskap och konst ha utsikt att
nå bättre och för mänskligheten nyttigare
resultat, om de få verka fria och obundna
och ej med ett påbjudet mål för ögonen.»
I sin essay om »Viljan», denna kraft till
såväl ont som gott, nämnde Ronald Fangen
som en representant för den goda viljan
Fridtjof Nansen. Vid hans sida kan man
ställa Elsa Brändström. Jag skulle vilja
säga att man hos en människa som Elsa
Brändström tydligast kan se hur den goda
viljan verkar, av sig själv, av en kraft
som är den given. Hon var en vanlig
människa — så ter det sig — utan något
personlighetens stigma, icke utmärkt av ödet.
En societetsflicka, som tyckte om dans och
bridge och var lycklig i sin värld. Selma
Lagerlöf har berättat om hur hon år 1912
träffade henne i Petersburg, där Elsa
Brändström en dag var hennes ciceron.
Hon var ung, ljus, vacker, »av ädlaste
nordiska typ», hon hade ett lyckligt hem
och Selma Lagerlöf tänkte sig hennes liv
som en dans på rosor. »Men under färden
började denna unga landsmaninna tala med
mig om sin längtan att få lämna det
otillfredsställande nöjeslivet, att få kasta sig
in i något strängt och krävande arbete,
att få göra bruk av sin begåvning, att bli
något av egen kraft. Det föreföll emellertid
då, som skulle hennes väg stängas just
genom det övermått av lycka, vari hon
levde.»
Hennes tid kom med det stora kriget.
Hennes gärning växte då fram naturligt
och enkelt, icke till följd av plötslig kallelse
eller omvändelse. Kallelsen arbetade inom
henne, i den goda viljan. Den förde henne
så småningom in i de stora uppgifterna, till
de sibiriska fånglägren. Hon fick allt det av
livet som hon hade önskat sig under
samtalet med Selma Lagerlöf, och hon hör för
alltid med i raden av nordiska kvinnor,
som haft en verkningskrets långt utöver
landets gränser. Elsa Brändström bär inte
geniets särmärke som den heliga Birgitta
och Selma Lagerlöf. Hon var inte
vitt-famnande som Fredrika Bremer. Vad hon
hade var det som vi kan få möta när som
helst hos en människa: en god vilja, hos
henne med en styrka långt över det
vanliga.
En rad gestalter ur det nyss förgångna
har passerat förbi och gett oss en bild av
det nordiska i olika lynnesutformningar. Vi
känner igen det danska hos Kim Malthe
Bruun: det klara, oförvillade sinnet, i sig
ett kännetecken på fullmogen kultur. Mjukt
och finstämt har det tett sig för oss, men vi
har också sett hur det hårdnat till mot-
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
