- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
407

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Max Walter Svanberg. Av Gunnar Hellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Max Walter Sva n berg

Sällsamt sällskap anländer.

honom från att tillgodogöra sig de absoluta
konstnärliga och imaginära kraven inom
sig. Detta innebar helt enkelt att han blev
bilddiktare. Helt och hållet. Tron på Freud
stärkes mer och mer — tron på drömarbetet.
Han resonerar sig inte till några resultat,
det konstnärliga skapandet sker
emotionellt. »Det är ett växande ur mig — det
gäller att öppna sig», säger han själv.

Svanberg tar avstånd från den s. k.
ortodoxa surrealismen. Han bekänner sig
för övrigt inte till något speciellt program.
För honom är det huvudsaken att »spinna
vidare på fantasikonsten», att följa sin
daimon. Det vore naturligtvis intressant
att försöka analysera, vilka
beröringspunkter som finns mellan Svanberg och t. ex.
Hieronymus Bosch, Brueghel och Max
Ernst. Men det lönar sig föga. Ett har de
naturligtvis gemensamt — den visionära

besattheten — men hur olika uttrycker de
sig inte. Påverkan kan man inte tala om.
Det är helt naturligt att den själsliga
läggning som Svanberg äger, gör att han dras
till nämnda konstnärer. Och man bör
komma ihåg, att det är denna »själsdisposition»
som bestämmer vad han tar upp hos andra.
Huvudsaken blir i alla fall hur materialet
användes. Om det användes i förnyelsens
tjänst eller i epigoneriets. Att Svanberg
inte är epigon är fullständigt klart. Ty en
personlighet kan inte vara epigon. Han går
vidare, breddar vägen.

1945 var han färdig att visa
stockholmspubliken vad han gjort. Katalogförordet var
skrivet av Artur Lundkvist. Med sin fina
poetiska känsel var han rätte mannen att
för en förstockad allmänhet klarlägga vad
det hela rörde sig om. En sak som han bl. a.
påpekade var, att Svanberg fritagit sin

407

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free