Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Max Walter Svanberg. Av Gunnar Hellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G u n n a r
Hellman
Skönhet och aggression.
konst från varje tvångsmässig uppgift att
föreställa något speciellt. Innehållsligt och
fantasimässigt skall den ge möjlighet till
många olika tydningar. Själv anser
Svanberg att hans konst är rent imaginistisk.
Vid betraktandet sker en imaginär
överföring. »Det gäller att förvilla åskådaren att
själv se och uppleva.» Att analysera, fråga
efter den innehållsliga betydelsen kan
givetvis leda till ett resultat, men lika många
andra tydningar är tänkbara — beroende
på vem som betraktar eller analyserar.
Frågar man konstnären vad han anser
om den s. k. sociala konsten — den som
tar sig uttryck i t. ex. arbetstyngda
dags-verkare — tavlor där själva motivet är det
viktigaste — ler han på sitt försynta sätt
och påpekar sedan med eftertryck, att hans
konst är fullt ut lika social. Genom sin
fantasieggande kraft blir den helt enkelt
social —- kan nå många, tala till många,
få bort begränsningen i betraktarnas
känsloliv.
Förresten vad är nytt i konsten? I den
gamla indiska och egyptiska mytologien
och plastiken vimlar det av sammansmälta
bilder — fauner, sfinxer, centaurer och
gripar. I »Svårmodsaffekt» förekommer
också en dubbelhövdad fantasivarelse, som
slår ut med sina griparmar, medan
svårmodet sjunkit ihop på golvet. Djur eller
människa? Det kan komma på ett ut. Det
är liv det är fråga om — uttryckandet av
en affekt. I tempera, vaxkrita och tusch
växer så en bildenhet fram. En ny
verklighet är skapad. Nya upplevelsemöjligheter.
Rätt ofta har Svanbergs arbeten
karaktären av mosaiker. Under otroligt arbete
växer hans imaginära porträtt fram — i sin
stramhet erinrande om ikoner. All den
rekvisita som finns i gångna tiders konst och i
den »moderna» omsmältes, tvingas in i en
trollcirkel, där den får nytt liv. Hans färg
har en egendomlig glöd, — alla med den
yttersta noggrannhet utpenslade detaljer
smälter samman till en harmonisk helhet.
Blyertsteckningarna — se t. ex.
»Meditation över en döende fjäril» eller »Skönhet
och aggression», äger utom sin suggestiva
mångtydighet en oerhörd linjeskärpa parad
med en distinkt formbyggnad. Hela hans
konst, det må gälla teckningar eller
blandteknikarbeten, pendlar mellan två poler:
skönheten och det förfärliga eller skönheten
och dçt förgängliga. Dröm vision kontra
verklighet.
Två positiva röster under 1945 års
utställning: »Bredvid honom verkar mycket
som åtminstone kallas surrealism som
fantasilöst stillebensmåleri av bisarrt
grupperade föremål» (Artur Lundkvist). »Vid
sidan av Folke Dahlberg framträder han
som en personlig förnyare av vår surrealism
och det är minsann så dags» (Gustaf
Näsström).
1947 deltog han i utställningen »Svenska
akvareller 1925—1947» där hans »Folkvisa»
såldes till Nationalmuseum. På vårsalongen
i Liljevalchs 1948 var han också
representerad och i april samma år återkom han
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
