Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om Colette. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ahlenius
C ol et te och Willy som nygifta.
böcker, skildrad med en ömhet och en
kärlek utan gräns. Liksom dottern har hon
varit en alldeles osentimental natur men
full av aktivt verkande godhet, alltid
beredd att hägna om blommor, träd, djur och
hjälpbehövande människor, inte minst
ogifta mödrar — något på den tiden oerhört
inom fransk bourgeoisie. Det kärvt
okonventionella draget kommer till synes i de
brev dottern publicerat, avfattade på den
klassiskt klara och enkla men också
drastiskt dräpande franska som likaledes skulle
gå i arv. Från båda sina föräldrar har
Co-lette ärvt den sega, okuvliga livsvilja, som
förmår bära en människa genom jordelivets
alla vidrigheter, liksom för övrigt också de
litterära intressena. Fadern ägde ett stort
bibliotek och fördrev lediga stunder med
skriverier; modern hade som ung flicka
omhändertagits av sina bröder, vilka båda voro
journalister.
År 1893 ingick den tjugoåriga flickungen
ett förhastat äktenskap med den tretton år
äldre Henry Gauthier-Villars, känd som
musikkritiker och underhållningsskribent
under märket Willy, parisisk vivor och bou-
levardier, som också var beryktad för att
arbeta med s. k. negrer, underbetalda
medhjälpare, som utförde de planer och
uppslag han själv aldrig gitte fullfölja. Denne
herres namn stod på titelbladen till hennes
första uppmärksammade böcker, den
självbiografiska Claudine-sviten i fyra delar
(1900—1903), som följer en ung lantflicka
under hennes uppväxt- och skolår och
därefter hennes väg genom de mest olikartade,
ofta ganska tvivelaktiga parisiska miljöer,
tills hon som nybliven änka flyttar tillbaka
till Bourgogne — »La retraite sentimentale»
(1907).
Sitt första äktenskap, som upplöstes 1906,
skildrade hon långt senare i »Mes
apprentis-sages» (1936), som har den talande
undertiteln »Ce que Claudine n’a pas dit», och
som innehåller ett särdeles osminkat,
nästan grymt porträtt av maken. Denne
över-rikt skägg- och mustaschprydde tjockis
framstår här som flickjägare och girigbuk
av fantastiska mått, utrustad med en
enastående förmåga att sätta igång andra och
parasitera på deras arbete, medan han själv
hyste en sannskyldig skräck för vita
pappersark och var fullkomligt ur stånd att
genomföra någon enda av alla sina idéer
och utkast. Men Colette beskyller honom
också för att ha varit en vällusting, som
skamligt utnyttjade sin unga hustrus
sensuella nyfikenhet för att débauchera henne,
innan han återgick till sina tallösa erotiska
snedsprång med andra. Läsaren får också
veta, att det var han som tvingade henne
att skriva Claudine-böckerna för att dra
pengar till huset, medan hans egna insatser
inskränkte sig till att krydda hustruns
manuskript med diverse pikanterier och
tvetydigheter och sätta sitt eget namn på
omslaget. Den förening av sensualism med
fullständig illusionslöshet och fatalism som
genomgår Colettes hela författarskap är
man benägen att återföra på erfarenheterna
i hennes första äktenskap — liksom också
det förakt för motsatta könet i all dess
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
