- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiosjunde årgången. 1948 /
440

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Revolutionens symboler i rättshistoriens belysning. Frihetsträd — hatt och mössa — blodsfana. Av Ernst Pfleging

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst P f I e g i n g

lution ofta sträva att skicka sig som absoluta
förnyare, vilka resolut bryta med en
förkastlig förtid och vräka den tidigare
generationens traditioner över bord som
skade-bringande barlast, betyder omvälvningen
för det revolutionära folkmedvetandet ett
återknytande till fädernas förlorade
rättigheter och sedvänjor. Under de
revolutionära händelsernas förlopp har det alltid
funnits en stark underström som medvetet
trodde sig kunna däri igenfinna
återställandet av den »goda gamla rätten». Il fut
des citoyens avant qu’il fut des maltres
(Voltaire), eller ännu tydligare i den svenska
arbetarrörelsens sång: »Människovärdet vi
fordra tillbaka!» Symbolernas historia ger
faktiskt rätt åt den uppfattning som i
revolutionerna i allmänhet inte ser ett
avbrytande utan en bekräftelse av den
historiska kontinuiteten.

Varifrån stamma nu dessa »symboler»?
Då vi idag tala om »symboler» mena vi
därmed för det mesta något som inte kan
utsägas i ord, inte är objektivt gripbart.
Gångna tider hade en helt annan
inställning till »symbolerna», de sågo i dem
självständiga bärare av magiska krafter,
maktens och rättskipningens verktyg.
Medeltiden talade heller inte om symboler, den
kallade ämbetstecknen tydligt nog
instru-menta. Rättigheter och plikter blevo först
gällande då de högtidligen överräcktes till
innehavaren av dessa rättigheter och plikter
inom ramen av en sakral handling,
»investi-turen», d. v. s. ordagrant »beklädnaden».
Enligt medeltida åskådning är det Gud
själv som skänker liv åt de döda tingen och
förlänar dem kraft, det är Gud som
förmedels »regalia», krona, spira, lans,
riksäpple, kejsarmantel, svärd och fana låter
den gudomliga rättens kraft och majestät
bli verksam i en världslig härskares händer.
Kejsaren och konungen belånade å sin sida
sina vasaller genom att till dem överlämna
värdighetstecknen, lans, stav och fana.
För-läningsfanans röda färg uttryckte sinne-

bildligt överlämnandet av en av de
viktigaste suveräna rättigheterna, domsrätt över
liv och död.

* *

*



Det kanske allmännaste tecknet på
revolutionärt sinnelag under den stora franska
revolutionen var frihetsmössan, le bonnet
rouge. Den röda frygiska mössan är ett
gammalorientaliskt gudaattribut. Redan i
babyloniska texter betecknas himlen som
hatt. På hetitiska och gammaliranska
bilder möter oss storkonungarnas
karakteristiska huvudbonad, himmelshatten med
stjärnorna, tiaran. Till västerlandet kom
väl den frygiska mössan framför allt genom
den persiske solkungen Mithras kult, den
var denne iranske soldatgudomlighets
speciella attribut. Ofta uppträdde den röda
hatten också självständigt, upphängd i ett
träd eller på en stång, såsom t. ex. på
Mithrastelen i Quadraro (Museo
Chiara-monti), alltså just samma motiv som så ofta
möter oss på europeiska revolutionsbilder.
I Rom var hatten frihetens tecken, den
frigivne slaven bekläddes därför med ftileus.
På de mynt som präglades efter Brutus’
och Cassius’ mord på Cæsar synes hatten
redan som politiskt frihetstecken. I den
katolska kyrkan kvarlever himmelshatten
likaledes, i påvens tiara liksom i den röda
kardinalshatten och i biskopsmössan.
Under medeltiden spelade hatten en stor roll
som rättssymbol. Den uppsattes på en lans
eller stång såsom uttryck för värnet om
rättsordningen och landsfreden, likvärdig
med andra liknande symboler såsom
handske, fana och svärd. Vid öppnandet av den
»fria» marknaden brukade man också
plantera överhetshatten som tecken på behörig
garanti för marknadsfreden och den
obehindrade köpenskapen. Under denna hatt
kunde en flykting finna tillfällig asyl. För
den som förlänade privilegierna var
hatten ett tecken på hans makt, för den som

440

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free