Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Språkfunktioner och litteraturkritik. Av Elof Åkesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Åkesson
språkliga konstgrepp för övrigt heter, är
stämningsbärande moment, som inte
godtyckligt kan slopas eller ersättas med
andra, utan att uttrycksbehoven blir
otillfredsställda. Man förbiser också, att de
språkuttryck, som faller den enskilda
människan på läppen, beror på graden av
hennes språkkultur, och att det samband, som
finns mellan uttrycksbehov och
symptomatiska ord, är ett resultat av uppfostran.
Man beaktar inte att språkuppfostran
ytterst sällan når en så hög nivå, att den
momentana språkimpulsen alltid driver
fram de ord, som fullt adekvat uttrycker
upplevelsen.
Härav kan förklaras att så ofantligt
mycket av 40-talets lyriska alstring icke
blivit dikter, utan ämnen, uppslag, utkast
till dikter. Härav kan också delvis
förklaras, att så många lyriska
40-talspro-dukter inte gör intryck av poesi utan av
prosa. Vare härmed inget ont sagt om den
fria versen! Den är ett adekvat
uttrycksmedel i vissa fall, men, som T. S. Eliot
sade vid ett tillfälle i Stockholm, »det finns
i den fria versen nästan alltid en hemlig
rytm» —• för att inte tala om mycket
annat.
Av den optimistiska kolartron, att det
närmaste ordet alltid är det riktiga ordet,
kan en del av den sorglösa ungefärligheten i
den moderna lyrikens bruk av metaforer få
sin förklaring. Skalden kommer att
uttrycka vad som ligger näst intill eller vad
som har ett mer eller mindre dunkelt
sammanhang med det han upplever och vill
uttrycka. Enligt programmet skall orden
visa honom som han är, men i stället fäller
han ner en rullgardin mellan sig och läsaren,
ej av koketteri, utan av otymplighet.
2. Omedelbarheten skulle vara en garanti
för äktheten också. Fallet »Camera
ob-scura» (och åtskilliga andra, mindre
sensationella fall) visar, att modernistisk lyrik
kan vara lika ihålig som mängder av
rimmerier på traditionella metra. Med intelli-
gens, fingerfärdighet och lagom stora
portioner av skämtlynne och fräckhet kan man
fabricera dikter, som har alla den
modernistiska lyrikens yttre kännetecken men ändå
saknar varje grund i ett levande
uttrycksbehov. Den fria versen, de hoprörda
metaforerna, de våldsamma anakoluterna, den
dåliga grammatiken, tankesprången,
förvirringen och ångesten, är minst lika lätta
att imitera som den bundna versen och de
mera konventionella själsakterna. Det vore
en ganska stor vinst, om författare och
kritiker och den läsande publiken kunde
hålla fast vid den enkla sanningen, att det
inte finns någon slags form eller något
särskilt skapelsetempo, som i och för sig
garanterar att ett verk är ett äkta symptom.
Det finns tillfällen då röstapparaten går
på folk som ingenting har att uttrycka,
men den som genomskådat att detta rätt
ofta händer rimsmidarna, är därför inte
immun mot frestelsen att pladdra —■ utan
vare sig rim eller reson. »Du prüfe dich
nur allermeist, / ob du Kerne oder Schale
seist!»
3. Det tredje kravet på den
symptomatiska språkfunktionen är att den skall nå
fram till mottagaren. Med hjälp av orden
skall lyssnaren kunna fånga den stämning,
som skalden uttrycker, och själv uppleva
den. På många sätt kan dikten förfela
denna verkan. Orden kan bli så nötta, att
de inte längre slår igenom mottagarens
skal. De blir ett ordbrus i örat men kommer
inte längre. Eller: orden kan vara så illa
valda, kanske därtill så illa uttalade, att
de väcker helt andra stämningar än dem
som fyllt skaldens själ. Hur många
allvarliga sorgekväden har inte framkallat löje?
Eller: orden själva kan tilldraga sig en så
exklusiv uppmärksamhet från åhörarens
sida, att deras symptomvärde reduceras
till noll, eller åtminstone närmar sig noll.
Programmatiskt söker den modernistiska
diktningen undvika den första av dessa
risker, men i stället är den så mycket mer
452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
