Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från friluftsmåleriets och nittiotalsromantikens tid. Av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Cornell
målade. Tidigare har den brutit fram i
enstaka fall mitt i det livliga skapandet av
naturalistiska landskap, som ansluta sig till
friluftsmåleriets art. Gauffin fäster
uppmärksamheten vid en höstbild från Vänern, målad
1891, märklig på grund av sin symbolistiska
gestaltning. Med en dittills okänd förenkling
tolkas en intensiv höststämning. De talande
ljuseffekterna, som fångats med helt andra
medel än friluftsmåleriets, komma septembers
klarhet att lysa med sällsynt glans, tack vare
de sammanhängande färgplanen och deras
oförmedlade kontraster. Med sådan djärvhet
och konsekvens hade ingen svensk
genomfört den nya ytstilen. Den store förenklaren
Ivan Aguéli fann ungefär samtidigt i direkt
förbindelse med franska målare en likartad
gestaltning. Även Olof Nelson har varit
medveten om att ansatser till en stil av denna
art framträtt, men huru mycket han känt
därav är ovisst. Carl Larsson, Sager-Nelsons
lärare på Valands konstskola i Göteborg, hade
ju några år tidigare vid utförandet av
triptyken for Fürstenbergska galleriet övergivit
friluftsmåleriets principer och övergått till
ett med konturer och färgplan arbetande
målningssätt. Samtidigt har Gauguin lagt de
viktigaste grundstenarna till en syntetisk
yt-stil. Men Olof Nelsons höststämning från
Vänern är mycket kraftigare än den
Larssonska triptyken och koloristiskt överlägsen.
Och från Gauguins målningar, som Nelson
inte kan ha känt, skiljer den sig genom sin
färgskönhet.
Det var först under vistelsen i Stockholm
1892, som Nelson i en krets av ivriga
ungdomar på skulptören Knut Åkerbergs ateljé
stiftade bekantskap med verk av van Gogh
och Cézanne i form av en serie fotografier,
som Åkerberg fått av ingen mindre än
Aguéli. Med den sistnämnde sammanträffade
Nelson aldrig i Sverige, men vi veta att han
senast under Stockholmstiden sett studier av
hans hand.
Olof Nelsons målningar intill 1893 gå för
övrigt i det naturalistiska valörmåleriets
tecken. Under studierna i Göteborg var han
lärjunge till Johan Ericson. »Sommar på
ängen» (fru Tua Ström, Stockholm) är en
charmfull friluftsstudie, som visar att den
21-årige konstnären redan var en känslig
mästare, som behärskade det lätta
valörmåleriets flyktigaste manér. I denna
skimrande luftiga idyll anar man ingenting av det
tragiska öde, som väntade dess upphovsman.
Samma år målades »Kyrkogården i Åmål»,
en friluftsskildring, som genom sitt motiv
kanske dock röjer att det i konstnärens
karaktär redan från början fanns en
mottaglighet för symbolik och mysticism. Hur
fullkomligt han samtidigt tillägnat sig
friluftsmåleriets uppfattning och teknik framgår bäst av
de hamnstudier, han utförde 1890 och 1893.
Sistnämnda år, hans sista i Sverige då hans
symbolistiska genombrott ägde rum, målade
han dock bilder från Marstrand
»Fiskarbåtar» och »Marstrands hamn», som komma
oss att tänka på Skånberg eller Gegerfelt och
Anders Zorn.
Redan före resan till Paris (september 1893)
hade konstnären utfört några målningar, som
övertyga oss om att han underskattat sig
själv, då han i det nyss refererade brevet till
Carl Larsson sagt sig ännu inte vara mogen
för den symboliska konsten. 1892 utförde han
en stor aktstudie, som inte ryggat tillbaka
för modellens fulhet, och 1893 målade han i
två versioner, lavyr och olja, den nattligt
mörka poppelallé, som han kallade »Fasa»
(nu »Nocturne» i Göteborgs Konstmuseum),
med den över vägen med lysande gula ögon
smygande katten.
Det var efter utresan till Paris, som det
korta men ofattbart intensiva drama ägde
rum, som kostade Sager-Nelson hans liv men
samtidigt skänkte hans konst dess storhet
och innehållsrikedom. I Paris och dess
omgivningar samt i Brügge ha hans
uttrycksfulla, ofta gripande målningar sett dagen.
Vart han kom, var hans tillvaro en kamp
med umbäranden, som tillika med de
fordringar, hans fantasi och hans stolta och ivriga
temperament ställde på hans kropp, till slut
undergrävde hans hälsa. En bröstsjukdom,
som han förmodligen länge dolt under sitt
atletiska yttre, gjorde 1896 slut på hans
lidande. Han hade förgäves sökt bot i
Nordafrikas varma klimat. Han var vid sin död
28 år, men hans verk synes oss motsvara ett
långt livsarbete.
Under den första tiden i Frankrike (1893)
målade Sager-Nelson en serie landskap med
dekorativ karaktär och syntetisk form, dock
inte så radikala som Vänerlandskapet av
1891. I Paris blev han bekant med Ivan
Aguéli och infördes i kretsen av dennes
egenartade vänner. Han målade Aguélis porträtt
1894 (Karlstads museum). Många av de nu
tillkomna figurmålningar, som i vårt
medvetande tillhöra den svenska konstens dyr-
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
