Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Volter Kilpi. Av Lauri Viljanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V o11 er K ilpi
i Goethes »Leiden des jungen Werther»,
som han sedermera översatte till finska.
»Som outplånliga bitterljuva minnen har
de ögonblick etsat sig in i mitt innersta då
jag vid foten av Åbo domkyrkas murar i
skuggan av de just då utsprickande
lönnarna för första gången anade att jag tillhörde
Goethes världar», berättar han själv. Här
utförde Kilpi en del av det ansträngande
vardagsarbete på biblioteksmannabanan
som han år 1898 hade påbörjat vid
Helsingfors Universitetsbibliotek och som han från
år 1922 framåt slutförde i egenskap av
överbibliotekarie vid det då nygrundade
universitetsbiblioteket i Åbo.
I Volter Kilpis osedvanligt
karakteristiska diktarprofil kunde man mycket väl
urskilja drag som aldrig utplånades under
den lärde litteratörens levnadslopp:
sjöfararens genomträngande skarpa blick och
bondens självständiga, oeftergivliga
auktoritet. Den blivande författaren föddes i
Gustavs den 12 december 1874. Hans far
var sjökaptenen och skeppsredaren David
Ericsson, modern hette Anna Lucina
Abrahamsson. Fadern — i minst fem
generationer hade förfädren hetat Erik — var av
gammal bonde- och sjöfararsläkt, en släkt
som under ett par århundraden hade haft
hemgården i sin ägo. Det kraftfulla,
oböjligt konservativa draget i Volter Kilpis
grepp om livet får därigenom en
övertygande förklaring. Men mot bygemenskapens
ingrodda liv stod — enligt Kilpis egna ord —■
trots allt havens världsomspännande
vidder. Vilken fruktbar polaritet! Utom vad
som i det föregående blivit omnämnt har
författaren själv påvisat upplevelser under
hans uppväxt som blev orsaken till att
pojken redan tidigt blev en ensling.
»Jag hade förhäxats till läskarl», berättar
Kilpi. Shakespeare och Goethe tillhörde
hans ungdoms stora sällsynta stjärnor. Vid
sidan av dem framträdde senare
Schopenhauer och Platon, Almqvist och
Kierkegaard, Nietzsche och Hölderlin. Man upp-
täcker även spår av Carlyle och Emerson
i Kilpis verkligt djupt genomlevda
personliga livsbetraktelse. Mitt under sin
ungdomsproduktion lockades han in i
bildkonsternas trollkrets: denna tid av estetisk
hänryckning färgades av Böcklin,
Maeterlinck, Rossettis prerafaelism och fransk
symbolism, men i bakgrunden figurerade
fortfarande Almqvist och de tyska
romantikerna. Kort sagt: sekelslutets nyromantik
var livsluft för den unge Kilpi, han var
metafysiskt och inte socialt inställd. Fransk
naturalism och norsk samhällskritik
lämnade honom kall. Sålunda ställde han sig
fullständigt främmande till författargruppen
kring publikationen »Nuori Suomi» som på
den tiden hade en suverän ställning i finsk
litteratur. Karakteristiskt nog var och
förblev Aleksis Kivi hans mästare. Trots att
Juhani Ahos smekande ordkonst och
passivt förnimmande naturmåleri fann
resonans hos honom så sträckte sig inte
återverkningarna ända ned till de
»fruktbärande lagren» såsom Kilpi själv uttryckte det.
I ett brev till undertecknad påvisade
författaren en gång det faktum att hans
ungdomsproduktion förblev en sluten bok för
dem som hade vant sig vid den dåtida
östfinska språkandan. Hans egen ordkonst
sög sin näring bl. a. ur en åldrig västfinsk
bibelöversättning, i sin monumentala
värdighet utan motstycke.
Bathseba, Davidin puheluja itsensä kanssa
(Bathseba, Davids samtal med sig själv)
var det verk med vilket den 25-årige Volter
Kilpi år 1900 hälsade det nya seklet. Denna
prosadikt har ansetts vara ett språkligt
egendomligt, stelt alster, måhända närmast
en av lärdom tyngd litterär kuriositet.
Överraskande nog har man glömt det
väsentligaste, nämligen att det är ett verk som
skrivits av en ung man. En ungdom i sin
intensivaste glöd manifesterar sig själv i
detta eruptiva verk som inom loppet av
två veckor sprang fram ur Kilpis innersta
sedan årslånga mållösa studier hade drivit
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
