- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
2

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner. Av Gunnar Castrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar

Castrén

Men hur stor Runebergs berömmelse än
var redan förut, stegrades den dock
genom Sägnerna i hög grad. Genom dem
fördes den också i långt vidare kretsar.
Genom dem blev Runeberg, då de hade
översatts till finska, verkligen hela det finska
folkets skald. Det har han sedan förblivit.

Fosterlandet, dess natur och dess folk,
upptäckte han, såvitt vi kunna se,
egentligen under sin vistelse som informator i
Saarijärvi i det finska inlandet, i
nordligaste Tavastland. Han kom dit kort innan
han fyllde tjugu år, och han stannade där
ett och ett halvt år. Sedan följde ett halvt
års vistelse i Ruovesi i det sydligare
Tavastland. Framför allt tyckes
ödemarksnaturen i Saarijärvi ha gjort ett djupt
intryck på honom. Då han flera år senare
skildrade Saarijärvi jämförde han dess
natur med den natur, som han kände från
sin österbottniska hembygd:

Utan att vilja påstå den ena ortens företräden
framför den andra i avseenden, som hänföra sig
till envars individuella tycke, tror jag, att samma
väsende aldrig skall kunna med lika innerlighet
hylla alla de här anmärkta skilda karaktärerna
av vårt land. Den nämligen, som haft tillfälle att
leva någon längre tid under inflytelsen av de olika
trakterna, skall djupast i sitt hjärta förvara en
av dem och icke tvänne, han må äga i vilkendera
som helst av dem sin fosterbygd och de mest
dyrbara av sina övriga förhållanden. Till ett sinne
som är stämt för den lugna, poetiskt religiösa
betraktelsen, talar företrädesvis upplandsbygden.
Det levnadsfriska, djärva och tilltagsna lynnet
skall troligen älska havsstranden; och beräknaren,
slöjdidkaren, hushållaren finna sig bäst på
kuststräckans slättland. Då nu det förstnämnda av
dessa lynnen otvivelaktigt sannast emottager och
mest medvetet bibehåller intryck av naturen,
så kunde man i allmänhet tillerkänna ett
företräde i avseende å högre intressen åt den ort,
som mäktigast inverkar på det samma. Också
har man svårt att föreställa sig ett uttryck av det
gudomliga, som vore klarare, härligare och mera
upplyftande än det, som trakterna uppe i landet
giva genom sin storartade teckning, sin enslighet
och sitt djupa, ogenomträngliga lugn.

Detta är en tydlig självbekännelse. Att
se det gudomliga i naturen var för Rune-

berg något av det högsta som var
människan beskärt.

Det var också här uppe han lade grunden
till sin uppfattning av det finska folkets
innersta väsen. Här fann han den
förnöjsamhet, den undergivenhet under ödet, den
hjälpsamhet, den känsla av samhörighet
mellan olika klasser som för honom alltid
kom att stå som detta folks
grundegenskaper. I uppsatsen om Saarijärvi uttrycker
han sin beundran för denna befolkning,
som största delen av året levde på
barkbröd och som betraktade det som sin
enklaste skyldighet att hjälpa tiggarna, som
färdades från gård till gård.

Under denna inlandsvistelse var det
säkert också som Runebergs tankar först
började syssla med kriget 1808. Han intygar
det själv, då han kort efter det Sägnernas
första del hade utkommit skrev till
landshövding Montgomery: »Där jag som ung
student befann mig på kondition hos en av
sista krigets bussar, hade jag tillfälle att
höra och läsa åtskilliga kortare relationer
om krigshändelserna. Det var andan av
dem som tände min håg, och det är deras
anda, som borde återfinnas i mina sägner,
om de skola vara något.» Den av det sista
krigets bussar, som Runeberg här talar om,
var den kapten af Enehjelm, vars barn
Runeberg undervisade både i Saarijärvi
och i Ruovesi. Men det var inte endast
Enehjelm som kunde berätta för honom
om kriget. Både i Saarijärvi och i Ruovesi
var han omgiven av människor, som hade
tagit del i kriget som officerare eller som
soldater, och av en befolkning, som hade
sett kriget på nära håll. Saarijärvi hade
under kriget länge varit besatt av en rysk
truppavdelning, ryssarna hade bränt
länsmannens gård, och från Saarijärvi var det
inte långt till Karstula, där Otto von
Fieandt hade lidit det nederlag, som
omtalas i Sägnernas dikt om Fieandt. I Ruovesi
hade partigängarna Roth och Spoof med
en liten strövkår utfört allehanda äventvr-

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free