- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
3

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner. Av Gunnar Castrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner

liga dåd och bland annat just vid den
gård, där Enehjelm nu bodde, haft en strid
med en rysk styrka. Att samtalen under
Runebergs år i inlandet ofta kom att röra
sig kring kriget var därför naturligt.
Kriget låg blott sexton, sjutton år tillbaka i
tiden, och under dessa år hade inga större,
omvälvande händelser inträffat i Finland,
åtminstone inte händelser som kunde göra
något djupare intryck på människorna i
avlägsna landsändar. Avståndet i tiden
syntes också helt säkert dåtidens människor
mindre än det skulle synas oss. Det fanns
icke några tidningar i modern mening, som
skulle ha berättat nyheter, som kunde
förströ intresset. I den mån samtalen inte
behandlade dagens små tilldragelser i
hemmet och omnejden, måste de nästan komma
in på tilldragelserna under krigets märkliga
dagar.

Det är emellertid knappast troligt att
Runeberg av dessa sina sagesmän i
Saari-järvi och Ruovesi fått något av själva det
händelsematerial på vilket han sedan
byggde Sägnerna. Åtminstone har man inte
kunnat konstatera att så skulle ha skett i
något enda fall. Men Runeberg betonade
själv, att andan i deras berättelser borde
återfinnas där. Det måste innebära, att
Runeberg under denna tid bildade sig en
föreställning om hurdant detta krig hade
varit och om de egenskaper, som den finska
krigaren hade visat. I brevet till
Montgomery skrev han: »Ett vet jag, att jag
älskat de hjältars ära, som kämpat med
trohet för mitt fädernesland, de må hava
stått på högre eller lägre plats, och att jag
sjungit om dem ur mitt hjärta, det bästa
jag kunnat.» Den kärleken hade
uppenbarligen grundlagts hos honom under åren
hos Enehjelm.

Det dröjde emellertid innan kriget fick
någon mer framträdande plats i hans
diktning. I Älgskyttarne, som han begynte
strax efter det han från inlandet kommit
tillbaka till universitetet i Åbo, skymtar

det blott i bakgrunden i en liten episod.
Det är berättelsen om korpralen Johannes,
som med ett mästerskott skjuter ner en
rysk spion ur en grantopp och sedan vid
avskedet ur militärtjänsten som belöning
får behålla sitt älskade gevär. Huvudsaken
där är inte de krigiska händelserna utan
korpralens kärlek till geväret, en känsla
som Runebergs jägarhjärta väl kunde
förstå. Runeberg levde för övrigt under de
följande Åboåren i en miljö, som säkert
inte var ägnad att befordra någon
idealisering av kriget. Den behärskades
väsentligen av ärkebiskop Tengström, som under
kriget hade hört till de värsta defaitisterna
och från dess början för att rädda
Finland villigt hade ställt sig till den ryska
maktens förfogande.

Helt saknas krigsmotiven dock inte i
Runebergs första diktsamling, som kom ut
våren 1830, ett och ett halvt år efter det
han från Åbo hade flyttat till Helsingfors,
fyra år efter det han hade lämnat Ruovesi.
I en av dikterna framkallar Lemo udde
nära Åbo minnet av majoren Anders
Ramsay, som hade stupat där, och
Runeberg ägnar hjälten, som »blödde för äran
och fäderneslandet», en kort hyllning i
hög odestil. Men i en helt annan och långt
mer personligt präglad ton tar Runeberg
upp ett med kriget sammanhängande
ämne i ett av samlingens idyllepigram:

Till en bondes koja kom en krigsman,
Tung av år och vandrande på trädben.
Bonden fyllde lugnt sitt glas för honom,
Bjöd, och talte till den gamle knekten:
Fader, säg, hur var det dig till sinnes,
När i striden fiender dig omvärvt,
Skotten knallade och kulor veno?
Gamle knekten tog sitt glas och sade:
Såsom dig, när någon gång om hösten
Hagel vina, blixtar ljunga,
Och du bergar skörden för de dina.

Den gamle krigsmannen talar inte om äran,
han tänker på att kriget är en kamp för
hemmet och för familjen, och för att
skildra sina känslor under striden griper

ii

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free