- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
4

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner. Av Gunnar Castrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar Castrén

han till en bild från jordbruket, så som det
faller sig naturligt för en av dessa indelta
soldater, som i fredstid brukade jorden —
en av dessa forna indelta soldater av vilka
Runeberg i Saarijärvi och i Ruovesi hade
råkat så många.

Att Runebergs tankar, då han diktade
detta idyllepigram, verkligen gingo till
de människor, som han hade mött däruppe,
styrkes ytterligare av att han några
månader efter det författade sin dikt om bonden
Pavo, den han ju uttryckligen förlägger
till Saarijärvis moar. Pavo är ingen
krigsman, men dikten om honom handlar om
den finska folkkaraktären sådan Runeberg
såg den. Det är den fasta tron på Guds
ledning, det är känslan av gemenskap med
andra människor och det är det obetingade
uppfyllandet av plikten som för honom ter
sig som kärnan i denna folkkaraktär.
Runeberg har säkert inte i Pavo velat skildra
någon enskild människa som han hade mött
i verkligheten. Men han har i honom velat
framställa en idealtyp, i vilken det som för
Runeberg syntes som kärnan i finnens väsen
fått gestalt. På samma sätt bli sedan längre
fram hjältarna i Sägnerna sådana
idealtyper, i vilka det djupaste, sannaste,
innersta i personernas väsen framträder.

Året efter det den första diktsamlingen
hade kommit ut skrev Runeberg Graven i
Perho. Den yttre formen har han denna
gång tagit från hjältedikterna i de serbiska
sånger, som också givit mönstren till de
korta lyriska idyllepigrammen, och med
formen har också följt några drag i
innehållet. Men det väsentliga i dikten är dock
Runebergs eget. Han har förlagt
händelserna till Perho, en socken i Saarijärvis
närhet, och den natur dikten skildrar är
alldeles densamma, som hade gripit
Runeberg i Saarijärvi — den gamle Hanes och
hans söners grav är belägen »där den
långa skogssjön smalast buktar — in mot
tallmons dal». Fosterlandskärleken står här
i bakgrunden — att det är den, som driver

bröderna till deras bragder kommer
egentligen endast fram i faderns ord:

Gick väl någon

Glad för fosterland och hem i striden?

Diktens huvudmotiv är en annan hos
Runeberg djupt rotad känsla, den för
kamratskapets helgd. Anekdoterna från
Runebergs skoltid visa, hur stark den redan då var
hos honom. Och Runeberg hade, som Henry
Olsson och Alf Kjellén påpekat, just innan
dikten skrevs, fått särskilt skäl att tänka på
dess betydelse. Hösten 1830 hade i ett
studentsällskap, där Runeberg var med,
en av deltagarna utbragt en skål för de
upproriska polackerna. En av de
närvarande hade sedan angivit saken för
myndigheterna, och följderna höll på att bli
mycket ödesdigra för Runeberg, ehuru man
slutligen lyckades avvärja dem. I Sägnerna
fick sedan denna kamratskapskänsla, som
vapenbrödraskapet i kriget särskilt
utvecklade, sitt monumentala uttryck i De två
dragonerne: »Giv åt Stål en penning även
— eller tag ock min.»

Efter Graven i Perho fingo krigsmotiven
vila några år. Men vintern 1834—35 skrev
han Molnets broder, som fick en plats
bland Sägnerna, ehuru den kronologiskt
inte hör till dem. I formen och i sättet att
berätta sluter den sig nära till Graven i
Perho. Och landskapsskildringen visar
tydligt att Runeberg tänkt sig händelserna
förlagda till Saarijärvi eller dess närhet.
Hjältegestalten i Molnets broder har icke
haft någon direkt förebild i verkligheten,
men Runeberg har i honom velat
förhärliga de otaliga okända hjältarna från
krigen i Finland, för vilka hans känsla först
hade vaknat under hans inlandsår. Här
lyser för första gången i hans diktning den
underbara glansen över hjältedöden för
fosterlandet, och här får första gången
ordet fosterland sitt fulla, känslomättade
innehåll. Det sker i den förblödde ynglingens
hälsning till Molnets broders fosterfar:

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free