- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
8

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner. Av Gunnar Castrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

G un n ar Castrén

ristat.» Då Runeberg läste dessa ord måste
hans tankar ha gått tillbaka till de tider,
då han själv i Saarijärvi och i Ruovesi
lyssnade till veteranernas berättelser, och om
Fänriksgestalten inte redan förut hade
tagit form i hans fantasi böra Cygnæus’ ord
ha bidragit till att den föddes.

Cygnæus förklarar sedan, att
deltagarnas minnen av kriget ge en långt bättre
bild av det än Suchtelens historia. »Vad
betyder väl», frågar Cygnæus, »den
präktigaste bulletin eller den noggrannaste
tabellariska översikt av händelser och i
dem verkande kroppar, emot den levande,
episkt sköna tavla, varpå personerna
framträda t. ex. vid målningen av slaget vid
Lappo, av den djärve Dunckers
hjältedöd, eller ens mot det manande ropet:
Kom ihåg att I ären savolaksare! höjande
sig från någon man ur hopen, vilkens minne,
just därför att ingen vet vad namn han
burit, skall omsvävas av oförgänglig
härlighet.» Redan innan Cygnæus höll sitt
föredrag hade Runeberg i Molnets broder
tecknat en av dessa »män ur hopen», vilkas
namn ingen kände, och skänkt honom
oförgänglig härlighet, och det är väl möjligt,
att Cygnæus, då han formade sina ord,
hade Molnets broder i tankarna. Men hans
ord kunde också egga Runeberg att
fortsätta sin diktning i samma anda så som han
gjorde i Nr femton Stolt och flera andra av
Fänrikarna. Och då Cygnæus berättar om
hur man i striden hörde ropet: »Kom ihåg
att ni äro savolaksare», kan man knappast
låta bli att tänka på löjtnant Zidéns
»Framåt, mina vasagossar!» Det är samma
landskapsstolthet som där bryter fram.
Men vasagossar var lättare att passa in i
metern än savolaksare.

Wrede borde vidare i denna historia,
som han inte hade skrivit, ha skildrat
människorna, såväl de många gemene,
som »med sitt djärva mod, med sin
fyndighet, sin beslutsamhet, sitt osparade blod
styrkt sin rätt till en plats i historien», som

också befälet. Bland detta nämner Cygnæus
bl. a. Döbeln, Duncker, Cronstedt — inte
Sveaborgs utan den andre, Malm, bröderna
Ramsay och ryssarna Kulneff och
Kamen-ski, namn alltså som sedan förekomma i
Sägnerna.

Cygnæus tillägger: »Den fältherreblick,
som i en enda minut mäktar överskåda
omätliga massor, har sällan strålat ur
någon finsk kämpes öga, den hand som
förmår leda, ordna dessa massor, som ur dem
kan mejsla segerns höga stod, har sällan
burit ett finskt svärd.» Man tycker sig
höra ett genljud av denna Cygnæus’ tanke
i Döbeln vid Jutas. Då Döbeln ligger på
sjuksängen finnes det ingen, som kan taga
ledningen av striden:

Vem skulle samla våra glesa leder,

En återstod från dyra segrars dar?

Av mod, av kraft, av guldren tro och heder

Fanns nog, ja nog, men ordnarn borta var.

Slutligen kommer dock Döbeln, svensken
med ledargåvan, till sin här och för den
till seger. I slutet av dikten tackar Döbeln
sin Gud just för denna gåva:

Du gav mig kraft att stridens massor välva

I omotståndlig fart från trakt till trakt.

Men om det också är troligt att de
tankar om skildringen av kriget, som Cygnæus
utvecklade i sitt föredrag, knappast
innehöllo något alldeles nytt för Runeberg,
så är det dock sannolikt att den visserligen
mångordiga och ibland mycket invecklade
formulering de där fingo, dock bidrog till
att ge Runeberg större klarhet över hur
han själv ville teckna det. Genom den
historia över kriget, som landshövding
Montgomery publicerade året efter det
Julkvällen hade kommit ut, fick
Runeberg också i rikt mått material av den art
han behövde.

Men det dröjde några år innan Runeberg
var färdig att ta itu med verket. Efter
Julkvällen var han upptagen av Kung
Fjalar och Kungarne på Salamis, som bott-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free