Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner. Av Gunnar Castrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs väg till Fänrik Ståls sägner
höra den, var Runebergs frände och vän,
den tjugu treårige Robert Tengström.
Runeberg läste upp den för honom, då de en
septembernatt sutto tillsammans på
Kroksnäs. Dagen därpå sände Tengström en
avskrift av dikten till sin bäste vän Herman
Kellgren. I det medföljande brevet skrev
han:
Hade jag i detta ögonblick (då Runeberg läste
dikten för honom) ej känt mig lika överväldigad
av vördnad som av kärlek hade jag fallit honom
om halsen och nedkallat himlens välsignelse över
hans hjässa. Nu bestod min hyllning blott i en
hjärtlig handtryckning och i ett par tårar.
Runeberg märkte dock att stycket på mig gjort
intryck och sade, att han även själv räknade det
bland sina allra käraste, emedan han där sjungit
av fullt hjärta. — Det borde vara en Mozart eller
en Beethoven, som skulle sätta ton till det. Har
du någonsin hört fullare, djupare och manligare
toner? Har du någonsin sett fosterlandskänslan
uttala sig i härligare ord? Och läs högt det,
Broder, hör klangen och rytmen, skall du njuta
dubbelt! Finns det ett hjärta hos vårt folk, finns
det en känsla för fosterlandet, så skall den väl
smälta i glöd för denna skönhetslåga. Den skall
gå som ett tveeggat svärd genom våra själar och
i farans stund vara vår Marseillermarsch. — Låt
oss älska vårt fosterland, Broder, över allt, och
låt oss vörda och akta dess störste sångare
framför andra! Hos honom klappar dock nationens
hjärta renast, hos honom hägrar dock vårt land
i den varmaste avspegling. Lyckligt Finland,
som äger en sådan sångare!
Och något senare tillade Robert
Tengström i ett annat brev på tal om Vårt land:
»O den Runeberg, det är dock en koloss, det
är en människa, sådan tiden ej ofta orkar
kasta fram på jordklotet, Finlands A och O,
Finlands ära och stolthet, Finlands
skönhet och visdom, Finlands blick, Finlands
alla sinnen och tankar, sådana de äro som
vackrast och sannast. O, jag ville ha honom
här för att få trycka hans hand — och
gråta!»
Robert Tengströms ord visa i sin
ungdomliga entusiasm, hur Runeberg hade
förmått uttrycka den dåtida ungdomens
djupaste känslor. Men de innebära också en
spådom om vad Vårt land — och vi kunna
tillägga, vad Fänrik Ståls sägner, vilkas
anda dikten samlat i sig — skulle komma
att betyda för Finland. Hans spådom har
gått i uppfyllelse. Vårt land har verkligen
blivit en Marseillermarsch, som under alla
de skiftande öden Finland under de
senaste hundra åren har genomgått, både i
sorg och i glädje har förmått uttrycka det
djupaste som Finlands folk har burit i sin
själ.
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
