- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
13

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindberg, Per Staaff och En dåres försvarstal. Av Hans Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strindberg, Per Staaff och
En dåres försvarstal

Av Hans Lindström

Underhållningen vid de tätt
återkommande ordenshögtiderna utgjordes bl. a. av
spexartade stycken, skrivna och uppförda
av medlemmarna. Själv tycks Strindberg ha
lyckats bättre vid sin debut i Hästens roll
vid ett dylikt tillfälle än när han mer än ett
decennium tidigare debuterade som
skådespelare i Bröllopet på Ulfåsa på Dramatiska
teatern. Vid libationerna hade han däremot
en överman i sin egen hustru, som enligt
bl. a. klubbmedlemmen Edvard Selander så
småningom kom att hänge sig med
omåttlighet åt Bacchi håvor.

Det var i denna krets, som den unge
journalisten Per Staaff infördes, då han i mars
1882 av Strindberg kallades till medlem i
»Klubben». Redan vid den sedvanliga
påskfesten samma år har Staaff ingått i
styrelsen som vice sekreterare, en karriär som väl
betingades av hans odisputabla kvickhet,
kanske bäst demonstrerad i den verkligt
roliga parodi på Tegnérs akademisång, som
offentliggjordes i Ur dagens krönika vid
Svenska Akademiens hundraårsjubileum
1886.

Per Staaff blev från denna tid en av
Strindbergs mest hängivna vänner och hans
drabant vid de litterära fejderna kring
Svenska folket och Det nya riket. En glad
och kamplysten antirojalism präglar deras
brevväxling från de första åren, och speciellt
Staaff älskar att briljera med sin nihilism,
ett ord som tycks ha varit kretsens slagord.
Endast »bergsäkra nihilister» introduceras
under sommaren på Strindbergs Kymendö,
där »Klubbens» sällskapsliv fortsätter i en
trängre krets. »Tidningarna svämma över

, LOCKAN 3.15 natten mellan den
22 och 23 november år 1880 kom ett glatt
sällskap på Du Nord i Stockholm på idén
att organisera sitt nöjesliv genom att bilda
en sällskapsorden. Den fick helt enkelt
namnet »Klubben», och dess syfte angavs i
det enda ordet Nöjet. Medlemmarna hade
rekryterats från Stockholms-bohèmen, från
teater- och konstnärskretsar och
tidningsredaktioner. Men också de Kungl,
ämbetsverken var representerade, och en av
stiftarna var ingen annan än e. o. amanuensen
vid Kungl, biblioteket och den redan genom
Röda rummet ryktbare författaren August
Strindberg. Som stormästare i »Klubben»
fungerade sångaren Pelle Janzon och
skådespelerskan Gurli Åberg, medan Strindberg
och hans hustru Siri von Essen delade
sekreterareposten.

I de tryckta Handlingar som »Klubben»
under sin korta livstid hann utge, spårar
man lätt Strindbergs hand.
Ordensceremo-nielet är helt enkelt en parodi på den av
diktaren föga älskade Frimurareorden, dess
kvasimystik med hemlighetsfulla
receptioner och en ännu hemlighetsfullare
Hemlighet. Filantropismen understryks följaktligen
i förbigående i Handlingarna, där det bl. a.

heter: » —■–de ideella intressen som

städse livat Klubbens allmänanda hava på
mångfaldigt sätt blivit tillgodosedda dels
genom Stormästarens glada sånger, dels genom
Ceremonimästarens odödliga tal och icke
minst genom Sekreterarens idé att
återupptaga det alldeles ur bruk komna
kam-biospelet, vars utövande av våra föräldrar
redan ansågs i högsta grad förädlande.»

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free