- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
15

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindberg, Per Staaff och En dåres försvarstal. Av Hans Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strindberg och Per Staaff

vit till Staaff och gifvit honom en
hemlighet af vikt. Nu synes jag vara förrådd och
motarbetad. Är det P. S. som gjort mig det?»

Märkligt nog kommer emellertid en
försoning till stånd, och Staaff blir Strindbergs
närmaste förtrogne under den
äktenskapskris, som kulminerar på eftersommaren
1887 — den kris, som har fått sitt litterära
dokument i En dåres försvarstal. Då
slutscenen i dramat mellan Strindberg och Siri
von Essen hade utspelats inför kyrkorådet
på Värmdön i början av år 1891, skrev
diktaren till vännen: »Eftersom du varit den
förste jag invigde i mitt äktenskapsdrama,
så vill jag nu ge dig sista akterna.»

Då den brevsvit, som Strindberg sände
till Per Staaff under augusti—september
1887 hittills inte varit känd1, kan det
kanske vara lämpligt att före den fortsatta
redogörelsen säga några ord om brevfyndet och

samlingens tidigare öden.

*



I januari 1922 publicerade sedermera
riksbibliotekarien Oscar Wieselgren i Svenska
Dagbladet de närmare detaljerna kring
professor V. Carlheim-Gyllenskölds roll
som vårdare av Strindbergs kvarlåtenskap.
Den skarpa vidräkningen avslöjade
Carlheim-Gyllenskölds fullständiga
inkompetens vid handhavandet av
strindbergspapperen. Den bristande förmågan hade för
övrigt redan tidigare demonstrerats vid
utgivandet av de otryckta skrifterna, och den
monomana envishet med vilken professorn
svartsjukt ruvade över samlingarna och
hindrade forskningens insyn var inte
obekant. Med särskild skärpa påtalade
Wieselgren det förhållandet, att
Carlheim-Gyllensköld på egen hand tagit bort vissa brev
ur samlingarna för att avskriva dem, och
därvid i flera fall förlagt dem bland sina

1 Torsten Eklund har redan varit i tillfälle att
utnyttja breven i sin avhandling Tjänstekvinnans
son, närmast för att belysa Strindbergs
impotenskomplex. Han har emellertid underlåtit att ånge
proveniensen.

övriga papper. En speciellt intressant
brevsvit till Per Staaff syntes på detta sätt ha
försvunnit, omfattande i första hand en
rad brev från äktenskapskrisen i
augustiseptember 1887. Att dessa brev existerade
—• eller hade existerat — framgick av en
förteckning, som professorn upprättat.

Det är just dessa brev som nu har
återfunnits. I själva verket har de hela tiden
funnits i strindbergssamlingarna. År 1917
uttogs de enligt en anteckning av
Carlheim-Gyllensköld för avskrift; denna blev
endast delvis utförd, och breven hamnade
mellan några registerblad i en kartong för
att först efter 30 år komma i dagen. —
Varför fullbordades då inte avskriften? En
senare anteckning av Carlheim-Gyllensköld
ger svar på frågan. Han kände helt enkelt
inte till brevens innehåll, när han lämnade
dem till den intet ont anande
maskinskri-verskan. Då han upptäcker deras — även i
jämförelse med Strindbergs vanliga
standard — sällsynt ohämmade avslöjanden och
uttryckssätt, stoppar han arbetet. Man
förstår honom nästan — det var som sagt
redan år 1917.

*



När Strindberg valde att inviga just
Staaff i sitt äktenskapsdrama, hade detta
sin naturliga förklaring. Det var Siris
otrohet han ville leda i bevis, och den förmente
älskaren sökte han i kretsen kring
»Klubben». Äktenskapsbrottet skulle nämligen ha
ägt rum »förr när mitt obegränsade
förtroende och min dumma tro på kvinnans
’frigörelse’ gav min hustru för stor frihet». Så
uttryckte han saken i ett brev till brodern
Axel redan i februari 1887. Staaff var den
ende av »Klubbens» medlemmar, med vilken
Strindberg nu upprätthöll kontakt, och det
blev alltså han som fick i uppdrag att pröva
indicierna mot de gamla vännerna. Han hade
också fem år tidigare själv spelat en roll i
den konflikt, som enligt Strindberg nu
utlöste den avgörande krisen. Redan då,

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free