- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
16

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindberg, Per Staaff och En dåres försvarstal. Av Hans Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans Lindström

alltså 1882, berörs händelsen ingående i
brevväxlingen mellan vännerna.

Staaffs roll vid denna konflikts
upprinnelse beskrivs i En dåres försvarstal, där
han uppträder under signaturen Y. och av
Strindberg kallas »min närmaste och bäste
vän». Han avslöjar där (s. 307 i Landqvists
upplaga) för Strindberg vissa beskyllningar
mot Siri von Essen, framställda av en i
romanen lätt igenkännlig vetenskapsmans
hustru — också hon medlem i »Klubben». I
det första av »krisbreven», i början av
augusti, återkommer Strindberg till
händelsen.

»Du erinrar dig på Kymendö ett ord
fäldt af Fru Stuxberg om Siri, som du då

ansåg din heder bjuda repetera.–-

Osedlig!–-Det låg väl något under

detta? Var det tribadhistorierna (som jag
ger fan), eller var det något annat?»

Under en tvist med hustrun några år
senare hade historien dragits upp, och därvid
hade ett av hennes yttranden — refererat i
romanen på sid. 335 — kommit
misstankarna att flamma upp med förnyad låga.
Det är antagligen vid detta tillfälle, i
oktober 1885, som Strindberg vänder sig till
Isidor Kjellberg för att få upplysningar. Nu
ber han Staaff pröva indicierna mot hustrun
och redogöra för alla eventuella rykten om
hennes otrohet. Förmodade älskare är i
första hand »Klubbens» medlemmar —
t. o. m. Staaff själv!

Staaffs omgående svar blev helt naturligt
undvikande, men inte helt negativt: »Att
något uttömmande svar icke kan gifvas
innan jag hunnit i minnet återkalla en mängd
längesedan förflutna och halft bortglömda

händelser är ju helt naturligt.–-Hvad

jag redan nu kan göra är dock att
undantaga mig från de suspectas område.» Han
lovar att göra undersökningar även om det
kommer att ta tid och fortsätter: »Fastän
ditt bref var allt annat än glädjande gladde
det mig dock att du kom ihåg mig när
det knep, det visade mig att vår vän-

skap var starkare än hvad åtskilligt folk
trott.»

I Strindbergs brev av den 10/8 riktas
misstankarna på olika personer, vilkas alibi
Staaff särskilt skulle granska. Denne kan
emellertid endast svara, att han ej funnit
något »som synes egnadt att bilda någon ens
psykologisk bevisning», men underblåser
inte desto mindre misstankarna i en
speciell riktning. Beträffande de rykten om
Siri von Essen som tvivelsutan har
existerat — inte bara i Strindbergs fantasi —
skriver han: »Emellertid bör jag tillägga
att min uppfattning af Siri aldrig varit den
att hon skulle ha någon disposition att
bedraga sin man, i högre grad än hvad som
väl för de flesta fruntimmer är gemensamt.
Jag har därför aldrig satt någon tilltro till
hvad prat i den vägen som stundom i
Stockholm hördes–-.»

De följande breven av Strindbergs hand
är paralleller till de sista sidorna i En dåres
försvarstal. Den 18/8:

»Det är kanske en skyldighet mot mig
sjelf att erkänna det jag mellan mitt första
och andra bref mottog Siris bekännelse!
Efter att ha användt psykisk tortyr.––

P.S. Det var naturligtvis »våldtägt» som det
kallas, och med en person som ej tillhörde
vänkretsen. Det är rysligt i alla fall!»

Romanens konklusion blir: »Jag förlåter
dig men vi skiljas!» — Den 12 augusti är
den skilsmässoansökan dagtecknad som
insändes till Stockholms stads konsistorium
men av formella skäl avslogs.

Krisens kulmen är nådd, men diktarens
fantasi är inte tillfredsställd — i
fortsättningen ljuder ur breven de typiska
strindbergska tonfallen, skiftningarna mellan
tillfälligt lugn och frätande nya misstankar.
Den 21/8 är det den prenietzscheanska
övermänniskan som talar, den överlägsne
mannen-segraren:

»Siri känner sig naturligtvis djupt nere,
eftersom jag slukat henne, men hon skall
vara nere, och jag skall vara uppe såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free