Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Sinnlighet, saklighet och symbolik hos Strindberg. Randanmärkningar till I Havsbandet. Av Walter Dickson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Walter D i c k s o n
detta nya ljus som bryter fram ur det mörka
kaos han genomlidit. Denna lyrism och
denna religiositet strålar fram som vid ett
Varde ljus! i hans själ. Men känner vi honom
rätt har vi ända från början under hela hans
skiftande utvecklingsgång skymtat detta
ljus i de svarta molnens revor. Denna lyrism
har legat innesluten i hans finkänslighet.
Tidigt tryckte han ner den och trampade
på den under sitt gåpåarskede — men den
skymtade dock, och vi tyckte oss förnimma
något av en strid i Strindbergs inre.
I Havsbandets överkänsligt fina
verklighetsförnimmelser ligger för öppen dag. Det
är en komplicerad finkänslighet som föres
fram till undrets gräns. Det är just dit det
nya steget för honom, och där ligger
räddningen. I Havsbandet förbereder Påsk.
De religiösa symbolerna sådana
Strindberg formar dem bör förstås ur den
finkänsliga verklighetsförnimmelse som han
ingjuter i dem eller som rättare sagt är kärnan
kring vilken symbolen sedan växer fram.
Det är en symbol icke formad vid sidan om
livet utan inne i och av detta. Strindbergs
känsla för verkligheten fördjupas till en
varm medupplevelse av allt som rör sig
kring honom — stort som smått. Han kan
nu släppa till hela sitt känsliga sinnes
hängivenhet, ty den för honom in i tingen. De
fina nyanserna som tidigare fördunklade
och smärtade sprider nu ljus i det han kan
förklara dem som uttryck för en själ.
Av ett alldeles särskilt intresse är att se
hur I Havsbandets verklighetsförnimmelser
genom den nervösa intensiteten ligger så
nära det plan där Strindberg tolkar den
fina nyansen som ett under. Det är en djup
sanning att ytterligheterna berör varandra.
Den krassa materialismen i intendenten
Borgs tankar om verkligheten jävas av
hans umgänge med den. Hans fint
organiserade sinnen är ett och hans skarpa tanke
ett annat. Det klara intellektet formar en
syntes som det ej förmår hålla samman.
När den faller sönder, och förnuftet
fördunklas i sin vanmakt brister dock det
livgivande ljuset ut och skapar en djupare
verklighet: undrens värld. Det är i den
Strindberg träder in som en pånyttfödd
människa. Eller rättare: som en befriad och
förlöst. Ty det jag som nu framträder är
det som han dittills hållit fängslat i sitt
innersta.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>