- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
23

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs krans på Weiningers grav. Av Walter A. Berendsohn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strindbergs krans på W ei ning er s grav

Av Walter A. B er end sohn

VENSKA
STRINDBERGSSÄLLSKAPET erhöll för någon tid sedan som
gåva från fru Helene M. Kann i Lugano,
Karl Kraus-arkivets vårdarinna, ett
rekommenderat brev från August Strindberg
till utgivaren av Die Fackel:
Herr Doktor.

Jag har redan skickat herr Schering en
kort artikel för översättning.

I gengäld ber jag Er vara vänlig nedlägga
en krans på den dödade tänkarens grav;
(io kronor inneslutas härmed!)

Högaktningsfullt
August Strindberg

Stockholm d. 12 oktober 1903.

Detta brev till Karl Kraus publicerades
i die Fackel i maj 1921.

Otto Weininger hade den 4 oktober 1903,
tjugotre och ett halvt år gammal, berövat
sig livet. Den i brevet omnämnda artikeln
publicerades i Die Fackel, nr 144 den 17
oktober 1903, under titeln »Idolatrie,
Gyno-latrie», medan den i Strindbergs samlade
skrifter endast bär överskriften »Weininger».
Strindberg befann sig 1903 efter
Gernandt-ska förlagets sammanbrott i ganska
beträngda omständigheter, så att ett belopp på
tio kronor betydde en uppoffring för honom.
Överhuvud taget har det väl inte ofta
hänt att Strindberg låtit nedlägga en krans
på en främlings grav i utlandet. Tydligen
hade han blivit djupt skakad av Weiningers
frivilliga död.

Den drabbade honom lika hårt som
utbrottet av Friedrich Nietzsches
sinnessjukdom i början av år 1889. Georg Brandes
hade väckt hans intresse för dennes skrifter
och sedan april 1888 var han upptagen av
dem. I slutet av november 188S började han

växla skrifter och brev med Nietzsche. Men
ett halvår efter den första hänförelsen tog
alltsammans ett brått slut. Fjortonde
kapitlet av »I Havsbandet» där Borgs
vansinne skildras står under intrycket av denna
upplevelse.

Otto Weininger var en beundrare
av-Strindberg. Hans vän Arthur Gerber
skriver den 19 oktober 1903 till Strindberg
bl. a.:

Otto Weininger skänkte mig i fjol två alldeles
sönderlästa böcker: »Fadren» och
»Fordringsägare». Och han sade: »August Strindberg är den
mest betydande av alla nu levande människor.
Också känner han kvinnorna ännu bättre än du
och jag.»

Båda dessa Strindbergspjäser nämner
Weininger i sin bok »Geschlecht und
Charakter», som i slutet av mars 1903 antogs av
förlaget Wilhelm Braumüller, Wien och
Leipzig, och förelåg i tryck i slutet av maj.
I Strindbergs efterlämnade bibliotek finns
ett exemplar av denna första upplaga,
som förläggaren på Weiningers uppdrag
den 23 juni 1903 skickade till Strindberg.
Strindberg läste boken med spänd
uppmärksamhet såsom mycket talrika streck
under texten och i marginalen visa. Över
mera än 450 sidor kan man följa
Strindbergs intensiva medarbete i denna inte
lättlästa bok; endast Weiningers
omfångsrika anmärkningar äro ouppskurna. Två
brev vittna om det ovanligt djupa intryck
Weiningers uttalanden i kvinnofrågan
gjorde på honom. Till Weininger själv skrev han:
Herr Doktor.

Efter allt — att se kvinnoproblemet löst är för
mig en befrielse och så — mottag min vördnad
och mitt tack!

August Strindberg.

Stockholm, 1 juli 1903.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free