- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
24

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs krans på Weiningers grav. Av Walter A. Berendsohn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Walter A. B er en d s o hn

Otto Weininger.

I ett brev till sin översättare Emil
Schering skrev han:

Dr Otto Weininger i Wien har skickat mig
»Geschlecht und Charakter»; en fruktansvärd bok,
men som sannolikt har löst det svåraste av alla
problem. Han citerar »Fordringsägare», men han
borde känna till »Fadren» och »Fröken Julie».
Vill Ni skicka honom dem? Jag stavade, men han
lade samman. Voilà un homme!

Strindberg förbisåg att Weininger hade
nämnt också »Fadren» i en not.

Sedan Strindberg 1884 hade skrivit första
bandet av »Giftas», sysselsatte han sig under
tjugo år med kvinnofrågan och hade belyst
den från flera sidor i sina verk, ur
mångfaldig erfarenhet och läsning. Hans
äktenskap med Harriet Bosse höll på att gå isär
vid denna tid och gav honom mycken
anledning till grubbel; 1904 begärde hustrun
skilsmässa. Hos Weininger trädde honom
nu en filosofisk-konstruktiv ande till
mötes, som inom ramen av en mycket rigorös
metafysisk etik byggde upp en systematisk
karakteristik av könen. Domen över
kvinnan var hård, men också mannen bedömdes
strängt. Liksom tidigare gentemot Nietz-

sche var Strindberg också i detta fall
beredd att uttala sin oinskränkta beundran
för en andlig prestation som djupt gripit
honom.

Utan tvivel äro efter 1903 Strindbergs
framställningar av förhållandena mellan
könen, särskilt i »Götiska rummen», »Svarta
fanor» och de Blå Böckerna, påverkade av
Weiningers »Geschlecht und Charakter»,
om också flera andra element, t. ex.
Swedenborgs skrifter och teosofien samt hans
egna erfarenheter spela in; Weininger hade
ett asketiskt ideal, Strindberg icke.

Det som följde förefaller nästan som en
upprepning av vad som tidigare skett. Ett
knappt halvår efter det Strindberg hade
fått Weiningers bok kom underrättelsen om
hans frivilliga död, vilken grep Strindberg
så mycket starkare som han själv så ofta i
sitt liv hade umgåtts med självmordstankar.
I hans minnesruna, daterad den 12 oktober
1903, heter det efter en framställning av
det i boken behandlade problemet:

Det var, i få ord, denna bekanta hemlighet, som
Otto Weininger vågade uttala; det var denna
upptäckt av kvinnans väsen och natur, som han
meddelade i sin manliga bok om »Geschlecht und
Charakter» och som kostat honom livet. — Jag
lägger en krans på hans grav, emedan jag ärar
hans minne som minnet av en tapper manlig
tänkare.

Då Strindberg nedskrev detta kände han
ännu inte till anledningen till Weiningers
avsked från livet, men han skulle snart få
upplysning härom.

Arthur Gerber, en av den dödes bästa
vänner, skrev till honom:

Wien, 19 oktober 1903
II. Lilienbrunngasse ig

Herr Strindberg!

Er närmare adress är mig obekant, men jag
hoppas att detta brev ändå kommer Er tillhanda.

Som Otto Weiningers närmaste vän tackar jag
Er på det varmaste för att Ni med Edra tankar
bevisat den döde denna heder.

Just under de senaste dagarna, då alla röster
höjts mot författaren till »Geschlecht und
Charakter», då varje tidning i Wien bidrog till att

24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free