- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
26

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs krans på Weiningers grav. Av Walter A. Berendsohn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Walter A. B er en d s o hn

ber, daterat Wien i november 1903. Han
skickade den till Strindberg med följande
tillägnan:

Herr Strindberg!

Otto Weininger skulle gärna ha tillägnat Er sitt
verk.

Dock gjorde han det icke av fruktan för att bli
misstänkt för att av egennyttiga skäl tigga om Er
gunst. —

Jag behöver icke vara rädd för detta.

Och så tillägnar jag Er andra upplagan.

Jag ärar min döde vän, då jag ärar Er.

Då jag ärar Er, tror jag på mänsklighetsidén —

23 november 1903.

Arthur Gerber.

I denna bok fanns ett brev från Arthur
Gerber av den 8 november 1903, där han
erkänner mottagandet av det strindbergska
brevet, ursäktar det försenade svaret med
arbetsanhopning, bifogar ett fotografi och
ett brev från Otto Weininger (likaledes
bevarat) och lovar att sända de båda
tidigare omnämnda böckerna så fort de
utkommit.

Otto Weiningers brev till Arthur Gerber
är av den 20 oktober 1902 och behandlar
ingående ett ämne från boken »Geschlecht
und Charakter», de båda motsatta
kvinnotyperna moder och sköka, och berättar att
han skrivit 25 sidor om hysterien. Vidare
omtalar han att han på kvällen skulle höra
ett föredrag av Richarda Huch,
»Alkoholrus och konstnärligt skapande». »Huch är
den intelligentaste, klokaste författarinnan
i vår tid, hon har, åtminstone i sin
mottaglighet, något av djup-instinkt. . . En gång
en smula mera man, och det var nära att
hon berövat mig en upptäckt, som dukänner
till: om de sexuella mellanstadierna och
kärlekens lag. Den gången hade jag icke
mycket annat och var därigenom tämligen
nedslagen.» Fastän detta brev inte är
avtryckt i Gerbers bok, anser jag det inte
nödvändigt att offentliggöra det in
extenso, då dess innehåll i varierad form,
delvis ordagrant, ingått i boken »Geschlecht

und Charakter». Om hysterien finnes där
också ett avsnitt av motsvarande längd.

Strindberg inväntade de utlovade
böckernas ankomst. I andra upplagan av
»Geschlecht und Charakter» finns inga
tecken på förnyad läsning. Men så mycket
större uppmärksamhet ägnade han boken
»über die letzten Dinge» (med ett
biografiskt förord av Moriz Rappaport), Wien
och Leipzig 1904 (förutdaterad). Särskilt i
den korta levnadsskildringen äro flera
ställen förstrukna i texten eller marginalen.
Bland annat uppgiften att Otto Weininger,
till sin härstamning jude, på dagen för sin
doktorspromotion den 21 juli 1902
övergick till protestantismen, och skildringen
av hur han tillbragte den sista natten innan
han tog sitt liv i det hus där Beethoven
dött. Till Arthur Gerber skrev
Strindberg då:

Herr Doktor!

Den sällsamma, gåtfulla människan, Weininger!

Med skuld född, liksom jag! Jag har nämligen
kommit till världen med dåligt samvete; med
fruktan för allting, med ångest för människorna
och livet. Jag tror nu att jag gjort ont innan jag
blev född. Vad betyder det? Teosoferna ensamma
ha mod att ge svaret.

Jag har också liksom Weininger blivit religiös
av fruktan för att bli omänniska. Jag tillber
också Beethoven, har till och med stiftat en
Beethoven-klubb, där man bara spelar Beethoven.
Men jag har märkt att så kallade goda människor
icke fördraga Beethoven. Han är en osäll, orolig,
som icke kan kallas himmelsk; men helt visst
överjordisk.

Weiningers öde? Ja, har han förrått gudarnas
hemligheter? Stulit elden?

Luften blev honom för tjock härnere, kvävdes
han därför?

Var det cyniska livet honom för cyniskt?

Att han gått bort betyder för mig att han hade
den allrahögsta tillåtelsen därtill. Annars sker
sådant icke.

Det var så skrivet.

Eder

August Strindberg

Stockholm, 8 december 1903.

P. S. Tryck icke mina brev före min död.

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free