- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
27

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindbergs krans på Weiningers grav. Av Walter A. Berendsohn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strindbergs krans -på W ei n ingers grav

(Originalen till de båda breven till
Ger-ber ha nyligen erbjudits mig för 300 kronor
av en österrikiska, som är emigrant i
England; de finnas nu i Amerika.)

Samma dag skrev Strindberg också ett
brev till Algot Ruhe, som uppehöll sig i
Lund, och rekommenderade Weiningers
bok »Ober die letzten Dinge» åt honom,
Axel Herrlin och Hans Larsson:

»Icke för qvinnans skull, ty den handlar
knappt om henne, utan för den sällsamma
människans skull och hans många nya
tankar. Der fins agnar också, men dem
blåser man bort.»

Till samma unge vän hade han redan den
23 november 1903 skrivit: »Nu skall jag
tacka för Er vackra bok. Jag har följt Er
temligen; med intresse, och nyfikenhet
nästan, undrande om Ni skulle lösa det
olösliga problemet, som jag i somras trodde
vara löst af Otto Weininger, Geschlecht
und Charakter. . .» Det gavs hos Strindberg
intet stillastående, efter den första läsningen
på sommaren hade nya tvivel vaknat, och
nu betecknade han det behandlade
problemet som olösligt.

Bland breven till Strindberg finns också
ett från fadern:
Ärade Herre!

Otto Weiningers fader sänder Er i tacksam
gripenhet sitt djupt kända tack för Edra
uttalanden och kysser vördnadsfullt den hand som Ni
skyddande och vänskapligt håller över hans sons
minne.

Leopold Weininger.

En egendomlig tillfällighet har gjort att
här i Stockholm ytterligare tre brev från
Leopold Weininger råkat komma med i den
stora samlingen brev till Strindberg. En
fabrikör C. Commichau i Silkeborg i
Danmark vände sig den 4 juli 1904 till doktor
Otto Weininger i Wien för att intressera
honom för ett manuskript av sin far, som
sysselsatte sig med en liknande ämneskrets.
Leopold Weininger ansträngde sig för att få
det placerat hos sin sons förläggare, Wil-

helm Braumüller, Wien och Leipzig, men
förgäves. Den 13 april 1911 förfrågade sig
Commichau hos Strindberg om han fick
skicka honom inledningen till faderns
arbete och bifogade de tre breven från
Leopold Weininger. Det hade hittills inte
lyckats honom att få manuskriptet
publicerat. Det ser ut som om Strindberg lämnat
brevet obesvarat, i varje fall har han inte
skickat tillbaka bilagorna.

I det första brevet, den 11 juli 1904,
omtalar fadern att hans sons bok hade haft en
sällsynt framgång, då under loppet av ett
år tre upplagor hade slutsålts och den fjärde
redan var under tryckning. Den kostade
10: 20 österrikiska kronor. Den 18 juli
skriver han:

Jag vet hur svårt det var för min son, huru
flera förläggare fordrade materiella garantier,
som. skulle skydda dem för förlust, tills slutligen
firman Braumüller gick in på att trycka den
första upplagan på 1 500 exemplar. Den stackars
författaren fick under sin livstid icke något som
helst honorar för denna, och först för de följande
upplagorna fastställdes genom kontrakt ett
honorar på en fjärdedel av boklådspriset.

Boken har upplevat 26 upplagor på
samma förlag, därav några billiga
folkupplagor; vidare utgav förlaget
Kiepen-heuer i Potsdam 1932 ännu en billig
upplaga. »Uber die letzten Dinge» utkom 1930
i sin nionde upplaga. Den framgång fadern
omtalade var alltså endast början till den
stora spridningen av detta omfångsrika
svårfattliga verk, som ställer höga
fordringar på läsaren.

Leopold Weininger berättar emellertid
också om sonen själv:

Det synes av de få ord som Ni känt behov av att
meddela mig, att författaren till »Geschlecht und
Charakter» i många stycken varit Er fars
karaktärs- och själsmotsvarighet. Också min son var
uppfylld av en orubblig, djupt innerlig gudstro,
som visserligen först under hans två sista
levnadsår av sig själv utvecklade sig ur hans inre
och mäktigt, ja kanske övermäktigt omspände
alla hans tankars och känslors krafter. — Världen
var honom för usel och han tog avsked av den i

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free