- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
32

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det normalbegåvade geniet eller Pyramiden som Ivar Lo byggde. Av Lars-Göran Eriksson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L a r s-G ö r a n Eriksson

av en begåvad pojkes levnadshistoria, något
geni förekommer däremot inte i
sammanhanget. Det är lätt att dra fram ett par
scener i boken som belyser saken. Man kan
till att börja med stanna inför den
fysiklektion, då Kristian utmärker sig. Läraren
framme vid tavlan — det är f. ö. rektorn —
är sysselsatt med att gå igenom en berömd
sats i fysiken, den om
kraftparallellogram-men. Han ritar och reder ut det
grundläggande, och så väntar han att klassen ska
dra slutsatsen, men det går inte (det brukar
inte gå). Emellertid kommer Kristian fram
till rätta formuleringen av lagen. Att kalla
detta genialitet är emellertid att utsätta
begreppet för inflationsrisk.

Man kan välja ett annat sammanhang,
där huvudpersonen i romanen ställs i för
oss tacksam blixtbelysning. Under en
sommarferie får han anställning i hemmabyns
handelsbod. Han har till huvudsaklig
uppgift att sköta bokföringen på det lilla
kontoret, men han trasslar in sig hopplöst i
siffrorna. Han börjar fuska men blir tagen
på bar gärning och gör en sorglig sorti.
Exemplet visar tydligt att Kristian är en
för all del rätt begåvad, men framför allt
självmedveten pojke, som tror att han är ett
geni och därför inte vill fråga någon till
råds i arbetet. Om man så vill kan man ge
denna hans villfarelse en psykologisk
förklaring. Man kan säga att den är en
kompensation, ytterligare närd av omgivningens
(t. ex. baron Dycks) överdrivna beundran
för hans inte alls så märkvärdiga
prestatio-tioner, av skamkänslan över hans
»ungdomslast». Ser man saken så blir »Geniet»
i själva verket en roman om en livslögn,
om pubertetsdrömmar i genialitetens
tecken. Det är en huvudlinje i nordisk
litteratur.

Det skulle kunna invändas, att Kristian
inte är avsedd att vara något matematiskt
geni — matematik är t. o. m. hans sämsta
ämne i skolan — utan ett konstnärligt. Två
episoder bl. a. visar Kristian i verksam

kontakt med konsten. I det ena fallet
misslyckas han tekniskt med några
kolteckningar, som kanske var bra gjorda från
början och i varje fall tillkomna under
inspiration. Den andra episoden ger honom
som misslyckad kritiker av några von
Rosen-tavlor. Hans litterära talang får man
inget riktigt grepp om; i alla händelser är
den inte överväldigande. Det är dock
möjligt att han hade en viss stilistisk förmåga,
trots att han får goda betyg på
skoluppsatserna.

Ivar Lo-Johansson har i All världens
berättare nämnt, att han från början hade
titeln »Narkissos» på den pubertetsroman,
som han strängt taget samlat sig för under
hela sin tillvaro som författare. Det kan
tyckas att det färdiga verket borde ha
behållit den titeln, åtminstone om den ska
vara fullt adekvat för Kristians del.
Författaren publicerade i BLM 1942 kapitlet
»Älgskyttarna» (ur en outgiven statarroman,
»Narkissos»). Det är ur vår synpunkt
givande att jämföra detta kapitel med det, som
nu med bibehållen rubrik inleder »Geniet».
Lo-Johansson har framhållit att
ändringarna är få och oväsentliga. De första sidorna
har endast smärre justeringar, det är sant.
Men när man kommer till det centrala
partiet, som består av baron Dycks tal för den
unge statarpojken Kristian Dahl, här ännu
kallad Kristoffer, som Dyck beslutat ta
under sina vingars skugga, finner man att
avsnittet om det svenska geniet och vården
av det intellektuella kapitalet på
landsbygden inte finns med i den tidigare
utformningen, endast i den färdiga romanen. Om
man sätter detta i samband med det
intryck man får av Kristian Dahl i »Geniet»,
så ligger det nära till hands att dra
slutsatsen att »Narkissos» varit avsedd att
behandla en rätt vanlig pojkes kris. Senare
har Ivar Lo-Johansson velat kombinera
detta med en litterär presentation av sin så
småningom utarbetade geniteori, och
resultatet har blivit »Geniet». Den ursprungliga

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free