Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Två dikter. Av Karin Lannby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av Karin L ann by
Ithaka
Rosen och bäcken och vinden,
pantern och höken och ökenvinden —
Vi möttes en afton
och bladen spelade, månen sjöng.
I gryningen var blodet levrat
och kittade samman hat och jasmin.
Vem har rätt:
pyramiderna
eller arbetsmyrorna?
hägringen av Edens lunder
eller kopparkittelns trogna sus?
Höken var på väg mot fjärran,
rosen ville vissna sommartryggt.
Om natten skriker blodet sin jorsalagång
men vinden känner intet mål.
Förnekelse står ristad bländvit
mot solens höga murar
för den som hör och ser.
Tvärsompenelope gråter väl om kvällen.
O pyramiders himmelsmöte
och paradisets dofter,
allt finns i nattlig väv!
— att morgon aldrig gryr.
Havet och ljuset
Och du var havet.
Men jag var ljuset
spanande
i redan tidsdelt ängslan efter land:
förtroligt,
konturer, rågång, barndomsvant.
Så möttes vi.
Att barndom ej flöt upp
och sade mig med minnestungor
att vant byts bort,
konturer krossas,
vilda tjurar storma över trygga stängsel
och kända stigar är en evig flykt!
Havet blott
beständigt är,
faller, stiger
med samma rymd.
Tryck jordens yta:
staden rasar,
syrénbersån blir kraterhål.
Tryck havets yta:
vattnen vänder
mot djuphavsrikens salighet.
Du är havet
och jag var ljuset
irrande i töcknen,
andras stjärna,
själv utan syn.
Hav, tag mig,
jag är ditt irrbloss
uppstigen ur ditt dolda rike!
För mig hem
till djupets sagoliv.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>