- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
50

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Staffan Hallström. Av Oscar Reutersvärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Reutersvärd

Självporträtt i overall. ig42.

trängas undan; de mänskliga skepnaderna
i hans figurbilder växlar inte sällan attityd.
I den ovan återgivna, mindre versionen av
Adam och Eva har ställningsmotiven
flerfaldiga gånger förändrats; reproduktionen
visar målningen i ett tidigare état.

När allt på detta sätt sammanvävts till
ett nytt helt är endast ett steg, ett
genomgångsstadium uppnått. Konstnären arbetar
vidare. Han kan nu riva upp stora partier i
målningen och bibringa dem en annan
uppsyn; en tidigare lugn yta kan exempelvis
bringas att häftigt skälva genom ett system
av våldsamma penselaccenter, ja han kan
oväntat stämma om hela målningen i en ny
koloristisk tonart eller ge den en ny
rytmi-sering. För den som följer hans arbete är
det ett händelserikt skådespel att bevittna
dessa artistiska registycken, hur
formkonstellationer uppstår och förvandlas,
hur målningen oavlåtligt växlar karaktär.

Föreslår man honom att hans tavla i
något framskridet stadium kan anses
fullbordad, ser han förvånad upp från sitt
arbete. Det är något som inte fallit honom
in. När man nästa gång besöker hans ateljé
kan målningen ha tagit ny gestalt, eller

också existerar den inte längre. »Jag
målade sönder den», hörde man honom förr
ofta förklara om sina verk. Då hade han
för vana att i största utsträckning driva sitt
arbete ända till den punkt där målningen
inte uthärdade mer kraftmätningar,
varefter han makulerade duken. Numera
avbryter han som regel arbetet på ett
tidigare stadium.

Det kan ligga nära till hands att tro att
detta sätt att gå till väga är att famla i
blindo, att sätta sitt hopp till uppdykande
lyckliga tillfälligheter. Men minst av allt
profiterar vår konstnär på slumpen. Han
är en kritisk sökare med ett överkänsligt
konstnärligt samvete; han fasthåller
lidelsefullt vid beprövade målartraditioner och
visar misstro mot allt som ger sken av
ytlig problematik. Brottningarna vid
staffliet är ingenting annat än ett uttryck
för en brinnande experimentlust, en iver hos
honom att pröva och konstatera måleriets
otaliga möjligheter och hans egen förmåga.
Och han fullföljer alla företag med en envis
konsekvens.

Hans måleri är till sitt grundinnehåll
dramatiskt. Redan linjen i hans tecknade
skisser lever, vrider sig och vrenskas. Färgen
är emellertid hans förnämsta uttrycksmedel.
Med den karakteristiska sammanställningen
av djupa, förtätade klanger och vitglödande
lysfärger, liksom sjungande av elektrisk oro,
uppvisar hans tavlor en svårbeskrivbar
blandning av hetsande valöreffekter och
dova koloristiska verkningar. I
Arkebuse-ringen höjer sig mittkretsens kall vita ur
mörka ödesmättade repoussoirer som ett
gällt ångestskri. I en liten studie av
reflexerna i ett fotogénkök bryter sig burdusa
toner av svartgrönt och konsistensfett mot
en fond av melankoliska blåskiftningar.
Men färgen är inte bara symbolbärare. Den
utgör också ett motoriskt och ett
bokstavligen plastiskt element i konstnärens
målningar. På den rådbråkade tavelytan, tung

50

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free