- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
51

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Staffan Hallström. Av Oscar Reutersvärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Staffan Hallström

av välnärd, fetskimrande substans, flätar
sig penseldragen dramatiskt i varandra
och ger helheten rörligt, impulsivt liv.
Och genom den grova fakturen, penselns
febrila tag i den pastosa materian, bildar
färgen på duken en starkt kuperad struktur
med en reliefverkan som stundom stegras
till konvulsiv ytmodellering.

Tvånget till naturåtergivande är ännu
starkt hos honom. Han tror personligen
på avbildandet som en av konstens
uppgifter. Men med eller mot sin vilja närmar han
sig det rena måleriet. Hans scener med
figurer i sluten grupp, såsom
Krocketspe-larna eller Lejonjakten, blir alltmer
abstrakta, hans landskap allt mindre
naturintima. Med sitt porträttmåleri, som han
ägnat sig åt i stigande omfattning under de
senaste åren, har han också råkat i konflikt
med sina synpunkter; det utgör f. ö. också
den mest omdiskuterade — och förhånade
— sidan av hans konstnärskap, och
avfatt-ningen av dessa målningar är onekligen
oförenlig med gällande begrepp om ett
porträtt. Han målar sina modeller utan att
egentligen koncentrera intresset vid deras
ansikte och efter några få seanser med dem
fortsätter och fullbordar han måleriet i
ateljén i deras frånvaro och relativt
oberoende av deras yttre apparition. Inte dess
mindre är dessa målningar i bestämd
mening porträtt. Samtidigt som de intimt
infogar sig i konstnärens övriga produktion,
intar de en särställning genom att vara
karaktärsstudier.

Staffan Hallström hade redan under
skoltiden lekt med tanken att få hantera penslar
och färg. När han fick sluta läroverket 1932
tog han genast anställning i en
dekorationsfirma i en avkrok av huvudstaden. Men
denna första praktik fick ett brått slut —
måhända verkställde den impulsive unge
mannen sina uppdrag i alltför stor
utsträckning efter egen panna — och han sökte på
hösten in vid Tekniska Skolan. Han valde

Modell som tvättar sig. 1944—48.

den dekorativa linjen och fick börja arbeta
i det s. k. »kalkrummet» i skolans byggnad
vid Mäster Samuelsgatan.
Målningsundervisningen skedde här under ganska bundna
former och eleverna sattes till att i bästa
akademiska stil arrangera och måla stilleben
av konstgjorda frukter i skum belysning
mot en fond av sammetsskynken. När
Fredrik Henkelmann, nykomlingens första
handledare, efter någon tid anmärkte:
»Detta är inte rätta platsen för Er», var det
en riktig observation. Hallström stod från
början främmande för allt han fick lära sig.
Denna känsla avtynade ingalunda när han
släpptes fram till rent dekorativa övningar.
Man omhuldade vid skolan en pretiös,
halv-klassicistisk dekorationsstil med spröda,
sirliga former. Han gjorde inte ens försök att
anpassa sig efter denna förlegade 20-talism
och till omgivningens bestörtning målade
han i stället upp sina muralskisser i pur
facettkubism eller i nonfigurativ stil.

Efter två säsonger lämnade han skolan
— utan avgångsbetyg — för att fullgöra
sin värnplikt. Följande år, 1935, sökte han
till Konsthögskolan med en stor nakenstudie

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free